Kvinnor med sexuella trauman från barndomen stärks i självhjälpsgrupper
Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem. Vårdens kunskap om övergrepp i barndomen som tänkbar orsak till sjukdom är begränsad vilket kan ge felaktiga diagnoser. Utsatta kvinnors psykiska symptom kan minskas genom samtal i deltagarstyrda självhjälpsgrupper, det säger GullBritt Rahm som disputerar vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV, i Göteborg.
GullBritt Rahm försvarar den folkhälsovetenskapliga avhandlingen ”Ut ur ensamheten. Hälsa och liv för kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen och nu deltar i självhjälpsgrupp”. Hon blir nu Doctor of Public Health.
Som kurator och psykoterapeut har hon träffat många kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Utsatta kvinnor bör erbjudas professionell hjälp där det finns kunskap om sexuella övergrepp och dess efterverkningar.
– Men om vårdpersonal ska våga fråga om och lyssna till berättelser om sexuella övergrepp behövs ökad kunskap om övergrepp och vilka efterverkningar de kan ha, säger GullBritt Rahm.
Att ge möjlighet till deltagande i självhjälpsgrupper kan vara ett utmärkt komplement, menar GullBritt Rahm. Kvinnorna har hon mött inom barnpsykiatri, familjerådgivning, ungdomsmottagning men kanske allra mest inom den ideella kvinnojouren Alla Kvinnors Hus i Karlstad där hon arbetat med samtal för kvinnor.
– Kvinnor som varit sexuellt utsatta under barndomen efterfrågade ofta gruppverksamhet, berättar GullBritt Rahm.
Efter ett seminarium i Värmland där Riksorganisationen stödcentrum mot incest, Rsci, presenterade sina självhjälpsgrupper beslöt Alla Kvinnors Hus att starta sådana i Värmland.
– Jag blev intresserad av att forska kring hur de kvinnor som sökte sig till den här typen av gruppverksamhet mådde, vad det var som gjorde att de ville delta i en grupp, hur de såg på sina liv och att sätta det i relation till vad de varit utsatta för som barn.
Avhandlingen är baserad på material från frågeformulär och intervjuer med kvinnor från självhjälpsgrupper som anordnats av olika organisationer.
En anledning till att kvinnor inte berättar om sina övergrepp är rädslan för att de inte ska bli trodda och respekterade. En del kvinnor menar att de försökt berätta men inte känt att någon velat lyssna till dem. Andra beskriver att deras kurator eller läkare lyssnat till dem men att det ändå saknats en dimension, nämligen att få prata med någon som varit med om något liknande. Det senare har varit det skäl som de flesta angett som skäl till att vilja vara med i en självhjälpsgrupp.
Resultaten i avhandlingen visar att kvinnornas psykiska hälsa var dålig, klart jämförbar med kliniska grupper inom psykiatrin. Deras känsla av sammanhang i livet var låg och skammen en trogen, negativ följeslagare.
Kvinnorna beskrev att gruppen användes som en trygg bas där man kunde träna på att ta konflikter, att argumentera och ta sig själv på allvar. Erfarenheter som man kunde pröva i verkliga livet för att sedan återvända till den trygga gruppen och reflektera kring.
GullBritt Rahm menar att självhjälpsgruppers styrka kan ligga i att de är deltagarstyrda, man ger och får stöd, man måste ta ansvar för både sig själv och andra.
– När detta fungerar kan man börja uppleva sig själv mer positivt och möjligheten till empowerment – att ta mer makt över sitt liv och sin hälsa, kan uppstå, säger GullBritt Rahm.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 16 januari 2009, kl 13.00 Aulan NHV, Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Beställ avhandlingen för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Ut ur ensamheten. Hälsa och liv för kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen och nu deltar i självhjälpsgrupp
Avhandlingsförfattare: GullBritt Rahm
Tel: (+46) 0550 550 51 (bostad) (+46) 054 61 42 80 (arbete) (+46) 070 314 20 56 (mobil)
E-post: Gullbritt.Rahm@kau.se
Huvudhandledare: Professor Karin Ringsberg, NHV: (+46) 69 39 71
Bihandledare: Docent Barbro Renck, Karlstads universitet: (+46) 070-543 61 49
