Vedsvampar lika vanliga i norr som i söder
Vedsvamparna är lika artrika i norra som i södra Sverige. Det gör vedsvampen smått unik bland landets växt- och djurgrupper, visar en avhandling från Institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Vedsvampar hör till de viktigaste nedbrytarna av näringsämnen i barrskogarna. Det faktum att vedresterna efter ett tag nästan uteslutande består av lignin – ett ämne som är svårt att bryta ned – tycks inte påverka artrikedomen av vedsvamp i svenska skogar.
En förklaring är att den rumsliga komplexiteten, med många sprickor och små hålrum i veden, bidrar till artrikedomen; komplexa livsmiljöer brukar vara mer artrika jämfört med mer ensartade miljöer.
I starkt nedbruten ved förekommer också många andra svampar, utöver de som är vednedbrytare. Den totala artrikedomen av alla vedlevande svampar minskar alltså inte även om artrikedomen av de svampar som bryter ned veden minskar.
Det är en av flera upptäckter doktoranden Thomas Appelqvist vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper gjort i svampvärlden.
Avhandlingen visar också att det inte finns någon tydlig skillnad i arttätheten mellan södra och norra Sverige. Detta mönster gör vedsvampen smått unik bland växt- och djurgrupper, där man vanligtvis finner en högre artrikedom i södra Sverige.
Orsaken till vedsvamparnas mönster i detta avseende är okänt, men en faktor kan vara att arter med fleråriga fruktkroppar som växer djupt in i veden ökar mot norra Sverige och mot regioner med ett mer kontinentalt klimat. Regioner med ett mer oceaniskt klimat har en högre relativ andel av mer ytligt levande svampar.
Vedens inre delar har ett mer ensartat mikroklimat som kan jämna ut storklimatiska skillnader. Framtida klimatförändringar kommer därför sannolikt att påverka vednedbrytningen i våra skogar på ett kraftfullt sätt.
Kontaktinformation
Kontakt:
Thomas Appelqvist, Institutionen för växt- och miljövetenskaper
031-142480
thomas.appelqvist@dpes.gu.se
