Snabb behandling viktig vid psykos
Att snabbt fånga upp patienter med psykos och tidigt påbörja behandling har stor betydelse för patienternas välmående, även 20 år efter insjuknandet. Forskningsresultaten presenteras i en avhandling som läggs fram vid Uppsala universitet den 20 mars 2009.
I Sverige insjuknar ungefär 1 000 personer per år i psykotiska sjukdomar. Nu visar Malin Alenius, vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, i sitt avhandlingsarbete att tiden till den initiala behandlingen av dessa patienter är viktig.
– Våra resultat är i linje med resultat från kortare studier. Studier av hjärnan kan delvis förklara mekanismen bakom resultaten, då hjärnbarken påverkas negativt av den första akuta delen av en psykossjukdom. Denna påverkan kan eventuellt medföra att patienter som befinner sig i detta tillstånd länge får sämre funktion, säger Malin Alenius.
I avhandlingen har data från en naturalistisk (vanlig) patientpopulation bestående av 124 psykospatienter från Jönköpings psykosmottagning samlats in och bearbetats. Malin berättar att patienterna, med en idag relativt god funktion, hade hälften så lång tid initialt mellan första kontakten med psykiatrin och första förskrivningen av antipsykotiska läkemedel (i snitt 1,6 år), jämfört med patienter med en sämre funktion (i snitt 3,8 år). När man dessutom bara tittade på patienter som varit i kontakt med psykiatrin i 20 år eller längre var skillnaden till och med större, med 1,2 år för patienter med en relativt god funktion jämfört med 4,9 år för de med sämre funktion.
– Ingen har tidigare visat att skillnader i funktion kvarstår så länge som 20 år efter insjuknandet, säger Malin Alenius.
De visar också att två tredjedelar av männen i studien, som stod på ett starkt dopaminblockerande antipsykotiskt läkemedel, och som hade svåra biverkningar, hade en speciell mutation på dopamin D2-receptorgenen. Det var nästan 4 gånger så många jämfört med de män som inte hade svåra biverkningar, där bara 17 % hade denna mutation.
– Det här innebär att man bör vara försiktig med att förskriva starka dopaminblockerande antipsykotiska läkemedel, till exempel Haldol, Trilafon, Cisordinol och Risperdal, till män med denna mutation, säger Malin Alenius.
Bland kvinnorna sågs inga skillnader. En tidigare studie har visat att denna mutation kan minska mängden dopaminreceptorer i hjärnan hos män, men inte hos kvinnor, säger Malin Alenius och tillägger:
– Detta skulle kunna förklara varför män, men inte kvinnor, i vår studie visat sig ha en ökad risk för svåra biverkningar av starka dopaminblockerande antipsykotiska läkemedel om de har denna mutation.
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Malin Alenius, vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, avdelningen för farmakokinetik och läkemedelsterapi
0702- 76 33 75; malin.alenius@apoteketfarmaci.se
