Metaller och folkhälsa
Fisk är bra för gravida kvinnor, eftersom den innehåller selen och nyttiga fettsyror. Fast fisk är också dåligt för gravida kvinnor, eftersom den kan innehålla farliga ämnen som kvicksilver och PCB.
Vad ska man tro, och vad ska man göra? Det stora forskningsprogrammet Phime försöker reda ut frågorna om fiskätande och hälsa, och även om sambandet mellan andra miljögifter och folkhälsa. Den 17-19 mars samlas 90 internationella forskare i Lund för att diskutera sina senaste resultat.
Phime är Lunds universitets största EU-finansierade projekt, med 35 deltagande organisationer och en budget på 200 miljoner kronor. Merparten av deltagarländerna ligger i Europa, men det finns också utomeuropeiska deltagare som Kina, Marocko, Ecuador och Seychellerna.
Fiskens eventuella farlighet har studerats utifrån forskningsrön från bl.a. Seychellerna och Färöarna. På Seychellerna äter man fisk i stort sett varje dag, medan man på Färöarna ätit mycket kött från grindval.
Eftersom valen lever på fisk, så hade gravida kvinnor i de båda öländerna fått i sig lika mycket kvicksilver. Ändå visade barnen på Seychellerna inga effekter av detta, medan barnen på Färöarna visade en sämre mental och motorisk utveckling. Ett skäl till skillnaden är, tror Phime-forskarna, att öborna på Seychellerna också får i sig både skyddande fiskfettsyror och selen samt näringsämnen från grönsaker och frukt, medan färöingarna äter mindre fisk och väldigt lite frukt och grönt.
Farliga metaller får man i sig på olika sätt runtom i världen. I stora delar av Asien är luften full av bly, medan vattnet i Bangladesh innehåller mangan och arsenik. I Sverige finns det också arsenik i brunnsvatten i Västerbotten, och dessutom kvicksilver i Östersjöfisken samt kadmium i maten.
När det gäller kadmium, så driver Phime ett projekt inom ämnet växtfysiologi. Dess mål är att fram spannmål som tar upp mindre av t ex kadmium och mer av de nyttiga ämnena selen och zink.
Andra delar av Phime är inriktade på att undersöka risken för njurskador av tungmetaller, samt hur ärftlighet påverkar miljögifters giftighet. De genetiska skillnaderna mellan olika folkgrupper och olika individer verkar vara stora, vilket måste vägas in vid bedömningen av riskerna för effekter.
Phime står för “Public health impact of long-term, low-level mixed element exposure in susceptible population strata”. Det riktar in sig på kombinationer av olika ämnen på känsliga grupper som foster, barn, kvinnor och äldre. Dess resultat ska spridas framför allt till myndigheter som sätter gränsvärden och ger kostråd till sina befolkningar.
Kontaktinformation
Phime koordineras av Staffan Skerfving, professor vid Avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. För mer information, kontakta Staffan Skerfving tel. 046-173170 eller projektsekretariatet på tel. 046-222 01 76.
Projektets hemsida är www.phime.org
