Därför omkommer fallskärmshoppare
Vad är farligt med att hoppa fallskärm? Man skulle kanske kunna tro att det är risken för att skärmen inte vecklar ut sig, men i en avhandling som försvaras vid Umeå universitet den 27 mars visar Anton Westman att oförmåga eller oförsiktighet i att styra sin kropp eller sin fallskärm genom luften är betydligt farligare.
Vid både skydiving (eng. ”himladykning”, hopp från luftfarkost) och BASE-hoppning (från fasta objekt) är instabilitet i fritt fall en dödlig riskfaktor. Att stiga ut från ett flygplan in i fartvinden känns ungefär som att dyka i strömmande vatten och det finns risk att man som nybörjare tappar kontrollen och börjar tumla runt i den nya miljön, vilket kan leda till instabil aktivering av fallskärmen med påföljande intrassling i linor eller till och med för sen fallskärmsaktivering.
När man stiger ut från en klippavsats blåser det inte lika mycket, men just det är också en fara eftersom man under de första sekunderna inte har hjälp av någon fartvind för att styra kroppen och räta upp sig om man skulle slå över och börja tumla runt. Precis som vid skydiving finns då risk för instabil eller sen fallskärmsaktivering. En extra riskfaktor vid BASE-hoppning är att vingfallskärmen kan öppna så att den styr in mot det objektet man hoppar från.
Dödsrisken i svensk skydiving mellan 1994 och 2003 var ungefär ett dödsfall per hundratusen hopp. Dödsrisken vid BASE-hoppning verkar vara ungefär 60-90 gånger högre än i skydiving, och avhandlingen manar till försiktighet vid utövandet av denna aktivitet.
Vingfallskärmar utformas på olika sätt för olika typer av fallskärmshoppning. BASE-skärmar är konstruerade för att kunna landas i låg hastighet i oländig terräng, medan vissa typer av vingskärmar inom skydiving tvärtom är designade för att kunna flygas och landas i hastigheter på över 100 km/tim, ungefär som små segelflygplan av tyg. De ställer höga krav på fallskärmshopparens omdöme och skicklighet. I avhandlingen visas att många skador beror på ”pilotfel” hos hopparen. Förutom felberäknade landningar har även kollisioner mellan vingfallskärmar lett till skador och dödsfall.
Fler ytterligare dödliga och icke-dödliga risker beskrivs i avhandlingen med förslag för att komma till rätta med dem. Bland skadedrabbade kroppsdelar fanns benen, fötterna, ryggraden och axellederna. Nybörjare löpte högre risk att skada sig, men de allvarligaste skadorna beskrevs bland de mest erfarna hopparna. I en intervjustudie beskrivs ett antal hoppares syn på skaderisker och motiv för deltagande. Framträdande är skildringar av rekreationsvärdet, att ”ha kul”, som ett huvudsyfte.
Anton Westman är akutläkare och doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi. Han kan nås på 0702-202 557, e-post: anton.westman@surgery.umu.se
Fredagen den 27 mars försvarar Anton Westman, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dangers in sport parachuting.
Fakultetsopponent: Prof. Inggard Lereim, beredskapsavdelingen, NTNU, Norge.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Kontaktinformation
I webbvisnignen av detta pressmeddelande finns en kort presentationsfilm om fallskärmshoppning:
http://www.umu.se/om-universitetet/pressinformation/pressmeddelanden/
Pressbilder till avhandlingen finns fritt tillgängliga på
http://www.presskontakt.umu.se/pressbilder/aktuella.html
