Artikel från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

23 april 2009

Förbryllande juvertumörer hos hund

Tikar kan drabbas av en mängd olika typer av juvertumörer och hunden är ett lämpligt modelldjur för grundforskning om bröstcancer. I en avhandling från SLU visar Helena Wensman att flera gener som normalt påverkar fosterutvecklingen är aktiva i många juvertumörceller. Hon visar också att vissa tumörceller påminner om stamceller.

Brösttumörer är den vanligaste typen av tumörer hos tikar, liksom hos kvinnor. Helena Wensman har i sitt doktorsarbete undersökt spontant uppkomna juvertumörer hos hundar. Eftersom hundar är genetiskt mer lika människor än de vanligen använda laboratoriemösssen är de bättre modelldjur för bröstcancerforskning.

Av särskilt värde för humanmedicinen är de grundläggande studierna av vissa typer av tumörer som är mycket ovanliga hos människa, men väldigt farliga.

Hos hundar förekommer en mängd olika typer av juvertumörer och denna mångfald har förbryllat forskare i många decennier. De flesta juvertumörer är karcinom, vilket innebär att de har en vävnadsstruktur som liknar den i mjölkkörtlar. Det finns också en ovanligare tumörform, sarkom, som består av stödvävnadslika celler, t.ex. ben-, brosk-, bindvävs-, och muskeltumörer. Att t.ex. brosk- och bentumörer uppträder i juver har varit något av ett mysterium.

På senare år har det framkommit att tumörer till viss del består av celler med stamcellsegenskaper, så kallade tumörstamceller. Gemensamt för vanliga stamceller och tumörstamceller är bland annat förmågan att bilda dotterceller med helt andra egenskaper och med helt andra gener aktiva, något som kallas plasticitet. Tumörstamceller skulle kunna vara orsaken till den mångfald som ses bland juvertumörer.

Syftet med Helena Wensmans avhandling var att få kunskap om tumörcellers plasticitet, dvs. förmåga att slå på och stänga av gener.

När Helena Wensman jämförde tre juvertumörer – två sarkom (en bentumör och en bindvävstumör) och ett karcinom – visade det sig att sarkomen var mer plastiska och visade större mångfald än karcinomet. Särskilt stamcellslika egenskaper fann hon hos bentumörens celler.

Helena Wensmans följande studier grundade sig på att det står mer och mer klart att gener och fenomen som är viktiga i tidig fosterutveckling även har en mycket framträdande roll i tumörutveckling.

Här undersökte hon två viktiga genfamiljer; ”benutvecklingsproteiner” (bone morphogenetic proteins) (1) och s.k. homeobox-gener (2). När hon jämförde två grupper av sarkom (även denna gång bentumörer och bindvävstumörer) med en grupp karcinom visade det sig att det fanns flest aktiva fosterutvecklingsgener i sarkomen. Dessa gener verkar normalt i och på stamceller i embryot och resultaten tyder således på att sarkom har fler tumörstamceller än karcinom.

Att det fanns många aktiva homeobox-gener i sarkomen, särskilt i bentumörerna, var en mycket intressant upptäckt. Med tanke på vad som redan är känt om homeobox-genernas funktion, är Helena Wensmans slutsats att benet i bentumörerna bildas på samma sätt som ansiktets ben. En annan intressant upptäckt var att det fanns aktiva s.k. neurallistgener i sarkomen, bland annat sådana som normalt finns i nerver och tänder. Neurallistceller är en viktig komponent i bildandet av ansiktets ben, men i fosterutvecklingen ger de också upphov till ett mycket varierat utbud av vävnad såsom nerver, tänder och pigmentceller. Sammantaget ger dessa upptäckter nya insikter om bakgrunden till den stora mångfalden av juvertumörer.

Flera homeobox-gener som identifieras i avhandlingen har inte studerats i tumörer tidigare. Andra homeobox-gener förknippas dock med tumörspridning (metastasering) och fortsatt forskning kan öka förståelsen för hur tumörer sprider sig. Detta förbättrar i sin tur möjligheterna att ta fram nya behandlingar mot elakartade tumörer.

1) Benutvecklingsproteiner är viktiga vid tidig fosterutveckling, utveckling av juver och benbildning.

2) Homeobox-generna är en av de allra viktigaste gengrupperna i fosterutvecklingen. De utför planritningen, ser till att armar och ben hamnar på rätt plats och styr bildandet av flertalet organ, inklusive bröst/juver.

—————————–

Fil mag Helena Wensman, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU, försvarar sin avhandling Differences in plasticity and expression of development genes in canine mammary carcinomas and sarcomas.

Tid: Onsdag den 29 april 2009, kl. 09.15
Plats: Sal O, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Pierre Savagner, Montpellier Cancer Research Institute, Montpellier, Frankrike

Kontaktinformation
Mer information: Helena Wensman, 018-67 28 20, Helena.Wensman@afb.slu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera