Även barnvisor ingår i ungdomars musikaliska lekar
Musikaliska lekar är ett vanligt inslag i ungdomars vardag. I lekarna som uppstår spontant kommenteras sådant som händer i omgivningen. Där bekräftas även gemensamma erfarenheter och dessutom skapas samhörighet mellan dem som deltar. De musikaliska lekarna bygger ofta på en blandning av barnvisor och dagsaktuella hitlåtar visar Åsa Bergman i en ny avhandling.
Avhandlingen om ungdomars musikvanor bygger på en etnografisk studie genomförd i en skolklass på en 6-9 skola i Göteborgs kommun under perioden 2002-2005, en tid då nedladdning av musik blev ett allt vanligare fenomen bland unga människor.
Hur använder ungdomar i 13-15 årsåldern musik för att skapa och uttrycka identitet? Vilka musikaliska kunskaper och färdigheter utvecklar de i olika vardagliga sammanhang? Och i vilken utsträckning är dessa kunskaper gångbara på musiklektionerna i skolan? Det är bland annat dessa frågor som Åsa Bergman försöker ge svar på.
I avhandlingen uppmärksammas också hur ungdomar använder musik för att presentera sig som unika, specifika individer i linje med vad vår tids individualitetsnorm föreskriver. Det sker på två sätt, genom att markera avstånd från den dagsaktuella hitlistemusiken och genom att visa på en personligt präglad musiksmak.
Hitlistemusiken, eller radiomusiken som den också kallas, visar sig dock vara allt annat än betydelselös. För att kunna delta i samvaron med kamraterna i skolan var det till exempel nödvändigt att vara uppdaterad på vilka nya låtar som var på väg in och ha kunskap om vilka artister som spelades på radio och tv för tillfället.
Ytterligare en av de saker som framkommer i avhandlingen är att olika förkunskaper premieras i olika utsträckning på musiklektionerna i skolan.
Eftersom undervisningen till stor del är inriktad mot att lära ut grundläggande ackordsspel på gitarr samt elbas och trummor i syfte att eleverna på egen hand skall repetera in låtar och framföra dem för kamraterna, har de ungdomar som har erfarenhet av att spela i kamratbaserade rockband på fritiden bättre förutsättningar att nå kursmålen i ämnet musik än de som har erfarenhet från andra musiksammanhang, eller rentav saknar erfarenheter av att musicera.
Bäst klarar sig de pojkar som spelat i rockband en eller ett par terminer. Både för att de innehar i sammanhanget ”rätt” sorts kunskaper och för att de genom rockmusicerandet lärt sig agera maskulint på ett sätt som inger status i kamratgruppen.
Tjejerna, som mer sällan återfinns i rockskolans replokal på fritidsgården, klarar sig sämre på musiklektionerna. Detta beror både på att de saknar praktiska erfarenheter från att spela i band och för att de måste förhålla sig till lektionsuppläggets maskulina könskodning.
Tjejerna hanterar detta med att betona femininitet i högre grad än de gör på andra lektioner och i andra sammanhang. Istället för att ta plats som kunniga och kompetenta, tonar tjejerna ner sin egen förmåga och strävar istället efter att upprätthålla en god relation till sina tjejkamrater.
De som dock klarar sig allra sämst på musiklektionerna är de pojkar som aldrig spelat i band. Förutom att de saknar rätt sorts förkunskaper agerar de också utifrån en genusposition som är underställd de killar som spelar i rockband.
Avhandlingens titel: Växa upp med musik. Ungdomars musikanvändande i skolan och på fritiden.
Disputationen äger rum lördagen den 13 juni 2009 kl. 10.00 i Vasa B, Vera Sandbergs Allé 8
Opponent: Professor Even Ruud, Oslo
Avhandlingen kostar ca 150 kr och kan beställas från Institutionen för kulturvetenskaper, Box 200, 405 30 Göteborg eller via e-post katarina.moro@kultur.gu.se
Här kan du läsa mer om avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/20314
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Åsa Bergman, 0302-152 72
0704-91 51 12
asa.bergman@musicology.gu.se
