Oväntat stora skillnader i abborrars gener
Abborrpopulationer kan leva 300 meter från varandra utan att blanda sig med varandra. Vattentemperaturen spelar större roll för isoleringen än avståndet, mest avskiljda är de populationer som lever i områden med stora temperaturskillnader. Det visar Sara Bergek vid Uppsala universitet i en avhandling som granskas den 18 september.
Att en arts genetiska struktur delas upp är grunden för all evolution och anpassning. En uppdelning på populationsnivå är det första steget mot reproduktiv isolering, och därför en viktig del i artbildningens utveckling. Sara Bergek vid institutionen för ekologi och evolution har med hjälp av DNA-prover undersökt den genetiska variationen hos abborrar i sjön Erken i norra Uppland, samt i S:t Annas skärgård och Öregrund vid Östersjökusten. Hon visar i sin avhandling att det finns lite genetiskt utbyte mellan abborrarna i lokala områden, och att detta gäller både i sjön Erken och i Östersjön. Det finns genetiska variationer mellan populationer som ligger så nära varandra som 300 meter.
– Avståndet är inte den faktor som spelar störst roll. I Östersjön finns den största genetiska skillnaden mellan abborrpopulationer i de områden där skillnaderna i vattentemperaturen om våren är som störst. Det är nämligen då som abborren leker, förklarar hon.
Abborrarna som lever i olika populationer skiljer sig även från varandra till utseendet. Resultaten visar enligt Sara Bergek att en genetisk struktur kan uppkomma även hos arter som lever nära varandra i homogena miljöer, och att denna struktur även kan vara stabil över tid.
– Det är inte bara fysiska hinder som öar eller dammar som påverkar genflödena, utan det kan finnas barriärer även under ytan, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sara Bergek, 070-568 74 55, e-post: Sara.Bergek@ebc.uu.se
