Prestigespel vässar akutvårdsteamet men tar kraft
Det ger en väldig status att i skarpa lägen få rusa iväg och göra en insats i sjukhusets team för allvarligt skadade patienter. Men det kan också vara pressande att behöva prestera på topp med allas ögon på sig.
Forskarna Eric Carlström på Högskolan Väst i Trollhättan och Johan Berlin på Göteborgs universitet har genomfört en studie av ett traumateam på ett stort svenskt universitetssjukhus.
Teamet jobbar på akutmottagningen och tar hand om patienter som råkat ut för trafikolyckor, fallolyckor eller fått knivhugg och liknande. Forskarna menar att teamets strävan att göra ett perfekt jobb ger en god vård och räddar många liv. Samtidigt tär prestigespelet inom teamet på medlemmarnas krafter. Vården blir också dyrare än vad den skulle behöva vara därför att teamet har fler medlemmar än vad som är medicinskt nödvändigt. Detta har diskuterats utan att det lett till en minskning av personalen.
– Folk biter sig fast, man vänder sig till sin fackliga organisation. Det är jätteprestigefyllt att vara med, bara detta att jobba i sin ordinarie verksamhet och ha en sökare som piper och med språng lämna sin enhet, säger Eric Carlström.
Forskarna har både genomfört observationer av teamet i arbete och gjort intervjuer. Teamet är strängt hierarkiskt organiserat med en traumaledare som delar ut order och strikta regler för hur man ska vara klädd, vad man ska göra och hur man ska bete sig. Elva personer har var och en sin noggrant definierade roll.
Forskarna slår fast att alla teammedlemmar ställer mycket höga krav på sig själva och ser det som oacceptabelt att göra en dålig insats eller begå ett misstag.
– Om man som sjuksköterska till exempel misslyckas med att sätta en nål är det väldigt jobbigt och pinsamt, mycket pinsammare än det hade varit på en vårdcentral eller en psykiatrisk avdelning, säger Eric Carlström.
Det finns exempel på att man har fortsatt försöka genomföra en uppgift när man egentligen borde ha lämnat över till någon annan. Ett annat tecken på prestigespel är att det pågår en slags kamp om vem som ska vara närmast patienten. Det händer ganska ofta att personer som har gjort insatser för patienten står kvar för nära britsen så att andra inte kommer fram. Till höger om patienten står en kirurg och en traumasköterska.
– De för ofta en tacklingskamp om utrymmet. Ibland får traumaledaren gå in och ge order om att någon ska backa två steg, berättar Eric Carlström.
Det händer att en persons informella status väger tyngre än den formella med följd att man frångår skrivna regler. Man ska enligt reglerna ha gröna kläder, mössa, visir, munskydd med mera för att få passera linjer i golvet omkring patienten.
– Det kan komma en läkare ner i sandaler och vit rock, trampa rätt över den gula linjen och folk viker åt sidorna, säger Eric Carlström.
Det väcker irritation att vissa personer på grund av sitt anseende inte behöver följa föreskrifterna. Det skapar också en viss oro i teamet om narkosläkaren som håller till vid patientens huvudände börjar ta över traumaledarens roll. Detta kan hända om traumaledaren inte har tillräcklig pondus och det resulterar i ett slags dubbelkommando som kan fördröja de livräddande insatserna något.
Det finns en atmosfär av stolthet, prestige och heroism i traumateamet och detta gör jobbet lätt för den som ska rekrytera personal till det. Det personliga anseendet är oerhört viktigt för många människor. Eric Carlström menar att den som organiserar olika verksamheter inom sjukvården behöver kunskaper om hur anseende skapas.
Johan M. Berlin, Eric D. Carlström, From Artefact to Effect – The organising effects of artefacts on teams, Journal of Health Organization and Management, in press
Kontaktinformation
För mer information kontakta Eric Carlström 0702-738126 eller Johan Berlin 0703-612295.
Pressmeddelandet lämnat av forskningsinformatör Charlotta Sjöstedt, 0708-312017, charlotta.sjostedt@hv.se.
