Strokepatienter återhämtar sig lika bra utan CI-terapi
I samband med en stroke drabbas många av halvsidig förlamning och trots att de ofta återhämtar sig tillräckligt för att kunna gå igen är det inte alltid arm- och handmotoriken följer med. Örebroforskaren Ann Hammer har undersökt om arm- och handrörelser återhämtar sig bättre med hjälp av en ny teknik som tvingar patienten att använda sin svaga hand i vardagen. Men hennes avhandling visar att den nya metoden inte är effektivare än den traditionella rehabiliteringen.
Sjukgymnast Ann Hammer har undersökt om det är mer effektivt att använda en variant av Constraint-Induced Movement Theory, så kallad CI-terapi, för att hjälpa strokepatienter att återfå bättre handfunktion. CI-terapi innebär att man med hjälp av en handske eller en slynga hindrar patienten från att använda sin friska arm. Då blir patienten tvingad att använda sin svaga hand och arm i vardagen.
– Det kan gå snabbt att till exempel lära sig att klä på sig med en hand. Hjärnan lär sig att kompensera för den svaga armen som om den inte finns och den blir bortglömd. Följden blir att trots att man tränar den svaga armen så använder man den väldigt lite i vardagen.
I Ann Hammers studie delades 30 patienter, som hade insjuknat i en stroke en till sex månader tidigare, in i två grupper. Båda grupperna fick delta i ett traditionellt rehabiliteringsprogram men den ena gruppen fick dessutom ha sin friska arm låst i en slynga sex timmar om dagen.
– Jag hade förväntat mig att uppbindningen av armen skulle ge behandlingen en extra skjuts, och vissa patienter sade själva att de aldrig skulle ha kommit igång så bra utan slyngan.
Men Ann Hammers resultat visar ingen skillnad mellan grupperna utan deltagarna i båda grupperna har gjort betydande framsteg. I och med att den traditionella rehabiliteringen gav lika bra resultat kommer man för närvarande inte att prioritera CI-terapi vid Universitetssjukhuset Örebro. CI-terapi framhålls inte heller som en prioriterad åtgärd i de nya riktlinjerna för stroke från Socialstyrelsen.
I tidigare studier har man sett CI-terapin ge resultat men då har man låtit patienterna bära slynga under en längre tid och dessutom har träningen varit fokuserad på arm och hand.
– Det är svårt att åstadkomma det i vården. Det krävs mer resurser. Varje patient behöver då betydligt mer träning av sjukgymnaster. Dessutom kan vi inte låta patienterna gå hem med armen uppbunden. Risken att falla och göra sig illa är för hög. Det gör att det är svårt att förlänga tiden som de kan vara uppbundna.
– Men även om man inte använder slynga kan man peppa patienten att till exempel lägga den friska armen på ryggen och träna den svaga armen mer aktivt i vardagen.
Ann Hammers studie kommer att användas av Cochrane Collaboration som synar och sammanställer medicinsk fakta för att det ska vara lättare att få en överblick över kunskapsläget. Deras sammanställning av CI-terapi 2009 visar att mer forskning behövs för att säkerställa eventuella effekter.
– CI-terapi är fortfarande nytt, de flesta studierna ganska små och resultaten spretar åt olika håll.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ann Hammer: ann.hammer@orebroll.se, mobil: 073-034 9470
