Bergman gjorde film med teaterblick
När Ingmar Bergman gick ur tiden dröjde det inte länge förrän det höjdes kritiska röster om att hans filmer i själva verket är filmad teater. Det perspektivet nyanserar Christo Burman i en ny avhandling om teater och teatralitet i Bergmans filmkonst. Avhandlingen är den första om Bergman sedan regissörens bortgång.
– Teatralitet är ett knepigt begrepp som det har varit intressant att ge sig i kast med, säger Christo Burman. För de flesta har ordet en negativ laddning men jag vill bidra till att nyansera och ompröva det, och samtidigt med dess hjälp visa på nya tolkningsvägar in i Bergmans filmer.
Ingmar Bergman kom till filmen från teatern och arbetade under hela sin sextioåriga filmkarriär parallellt som teaterregissör. Ur denna kreativa korsbefruktning växte det fram nya metoder och enligt Christo Burman även ett nytt bildseende, som betonar vikten av scenrum, skådespelare och inte minst betraktare. Filmerna rymmer många element som härstammar från teatern, exempelvis tablåkompositioner, masker, fiktionsbrott, tematik och miljöer.
– Det jag framhåller som teatralt är ett slags utåtvänt uppträdande som avslöjar att upphovsmannen är medveten om att betraktaren finns där, säger Christo Burman. Bergman iscensätter och regisserar betraktarens seende lika mycket som spelet framför kameran. Betraktaren är nyckeln till hela teatralitetsbegreppet.
Internationellt har det skrivits åtskilliga spaltkilometer om Ingmar Bergmans person och verk men i Sverige dröjde det länge innan det skrevs en doktorsavhandling om honom. Christo Burman är den tredje i ordningen som på svenska dristar sig till att disputera på Bergman, och den första som gör det efter regissörens massmedialt uppmärksammade bortgång. Den största skillnaden mot tidigare avhandlingsförfattare är den teoretiska och historiska inriktningen på teatralitet i relation till film, men också det unika material Christo Burman har använt sig av utöver själva filmerna.
– Jag har både haft möjlighet att intervjua Ingmar Bergman och att sitta i det omskrivna Bergman-arkivet, som verkligen är en guldgruva för alla med minsta intresse för Bergman och kulturhistoria överlag, berättar Christo Burman.
I sitt möte med arkivmaterialet har Christo Burman i huvudsak sökt sig till Bergmans regi- och arbetsdagböcker för att på så sätt komma nära regissörens allra första infall i manusarbetet och kunna belysa hur hans filmer växt fram. Det har lett till ett flertal spännande och avslöjande upptäckter, som redovisas i avhandlingen. Bland annat visar Burman på hur Ingmar Bergman rörde sig över gränserna mellan olika medier, och berikade samspelet mellan dessa.
– Bergman är nästan uteslutande förknippad med finkultur, men i avhandlingen visar jag bland annat på hur han gjort reklamfilm för tvålen Bris och publicerat sina filmmanus i Allers. Förhoppningsvis kan min avhandling luckra upp bilden av den ångestladdade demonregissören som frammanar abstraktioner på bioduken.
——————————————————————————————
Fredagen den 26 mars försvarar Christo Burman, institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln I teatralitetens brännvidd: Om Ingmar Bergmans filmkonst. Disputationen äger rum kl 13:00 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Erik Hedling, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.
Christo Burman är född och uppvuxen i Tallinn, Estland, och har undervisat om film och teater vid Umeå universitet sedan år 2002. Han har slutfört flera såväl teoretiska som praktiska filmutbildningar och har arbetat praktiskt med både egna och andras film-, teater- och radioprojekt samt på ett flertal filmfestivaler.
Kontaktinformation
Avhandlingen är utgiven på Atrium Förlag. För recensionsexemplar och pressbilder, vänligen kontakta förlaget.
För mer information, se förlagets hemsida. Christo Burman kan nås via e-post: christo.burman@littvet.umu.se eller tel 090-786 93 79.
