Följsamhet präglade Sveriges förhållande till IMF
Pragmatism snarare än radikalism utmärkte Sveriges ekonomiska politik gentemot interntionella aktörer som IMF enligt en nygjord studie i Lund.
– Sveriges agerande i förhållande till fonden präglades av blygsamhet, pålitlighet, försiktighet och kompromissbenägenhet, säger Göran Ahlström, som tillsammans med Benny Carlsson vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet i skrivit om Sverige och den internationella valutafonden.
Deras resultat strider mot den vanliga uppfattningen att Sverige, åtminstone från det tidiga 1970-talet och framåt, spelat en radikal och ifrågasättande roll i internationella sammanhang.
I projektet Sverige, IMF och den internationella valutapolitiken 1960-1994, som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, har de båda forskarna undersökt om den skarpa svenska profilen gjort sig gällande även i förhållande till en av de mer kritiserade och kontroversiella internationella organisationerna, Internationella valutafonden (IMF). Forskarna har försökt att besvara den frågan i samband med genomgången av en turbulent tidsperiod i det internationella valutasystemets historia, och deras resultat är att Sverige snarare agerade pragmatiskt än radikalt och kritiskt.
Projektet har utmynnat i en monografi som under 2010 kommer att publiceras på SNS Förlag med titeln ”En trogen anhängare: Sverige och IMF 1960-1992”. Boken utgör en fortsättning på samma författares ”Vägval i valutafrågan: Sverige och Bretton Woods” (SNS 2006), som handlar om Sveriges väg till medlemskap i valutafonden.
Den kommande boken behandlar en lång rad händelser och processer – Sveriges roll inom G10, Guldpoolen och SDR-reformen på 1960-talet, Bretton Woods-systemets sammanbrott och reformeringen av IMF på 1970-talet, de svenska devalveringarna 1977-1982, Sveriges aktivitet i fondens Interimskommitté, diskussionerna om övervakning och skuldkris på 1980-talet, konsultationer, kvotökningar och mycket annat fram till den svenska valutakrisen och övergången till rörlig växelkurs 1992.
Huvudintrycket är att Sveriges agerande präglades av försiktighet och kompromissbenägenhet.
– Sverige hade helt enkelt mycket att vinna på att det internationella betalningssystemet fungerade någorlunda smidigt och uppträdde därför i fondsammanhang, med bara ett par enstaka undantag, som ”en trogen anhängare” och inte som en radikal kritiker, säger Benny Carlsson.
Text: Jenny Björkman
Kontaktinformation
Göran Ahlström nås på Goran.Ahlstrom@ekh.lu.se
Benny Carlsson nås på Benny.Carlson@ekh.lu.se
