Västrysk lärk kan växa snabbt i Sverige
Lärk kan bli ett betydligt vanligare inslag i svenska skogar i framtiden. Lärkmaterial från västra Ryssland växer bra i svenska fältförsök, och numera räknas sibirisk lärk som ett inhemskt trädslag. Om detta berättar Lars Karlman i en avhandling från SLU.
Intresset för lärk har ökat under de senaste åren. Den snabba ungdomstillväxten och lärkens speciella virkesegenskaper, med en hög andel kärnved och en rötbeständighet som medför att den kan ersätta tryckimpregnerat virke i många utomhusmiljöer, har bidragit till detta. Dessutom klassas numera sibirisk lärk som ett inhemskt trädslag i Sverige*.
Huvuddelen av världens lärktillgångar finns i Ryssland. Det sammanlagda virkesförrådet av lärk uppgår där till ca 25 miljarder m3 sk, ca åtta gånger mer än Sveriges totala virkesförråd. Ett rysk-skandinaviskt lärkprojektet, som igångsattes 1992 under ledning av Owe Martinsson, har haft som syfte att studera delar av denna enorma genresurs.
Lars Karlman har i sin avhandling utvärderat tre svenska fältförsök som anlades 2003. I försöken ingår fyra ryska lärkarter (Larix sukaczewii, L. sibirica, L. gmelinii och L. cajanderi) med ursprung från Archangelsk i nordvästra Ryssland till Kamtjatka i öster. Fältförsöken visar att den västligaste arten, L. sukaczewii, har bäst överlevnad, frostresistens och stamform. Bäst tillväxt hade en annan art, L. gmelinii från Stillahavskusten, men dessa träd hade i allmänhet dålig stamform. Sammanlagt inventerades ca 50 000 femåriga träd.
– En slutsats från försöken är att frökällor bör hämtas från områden i Ryssland med ett visst maritimt inflytande, säger Lars Karlman. Lärk från områden med utpräglat inlandsklimat har mer eller mindre misslyckats i Sverige.
Lars Karlman har även undersökt äldre svenska lärkplanteringar. I 50-åriga lärkbestånd av L. sukaczewii har tillväxten varit god på bättre boniteter, medan produktionen varit underlägsen den hos tall på mager mark. I två försök i Ångermanland har ryska lärkhybrider (L. sukaczewii korsad med europeisk lärk, L. decidua) producerat betydligt mer än ren rysk lärk och de uppvisar en mycket hög produktionspotential. Medelhöjder på 28–29 meter efter 51 år i Norrland är något av ett höjdrekord för barrträd i denna del av Sverige.
– Så pass mycket talar för lärken att man med fog kan anse att den har fått för lite uppmärksamhet av skogsbruket, menar Lars Karlman. Och det behövs mer lärkforskning.
* Det har hittats gamla kottar och stamdelar från sibirisk lärk i Sverige, och enligt dateringen har träden vuxit här efter den senaste istiden. Att sibirisk lärk därmed betraktas som ett inhemskt trädslag innebär att det inte längre behövs någon förhandsanmälan till Skogsstyrelsen före plantering.
—————————-
Jägmästare Lars Karlman, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling Genetic variation in frost tolerance, juvenile growth and yield in Russian larches.
Tid: Fredag den 16 april 2010, kl. 10.00
Plats: Hörsal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Bernt-Håvard Öyen, Norsk institutt for skog og landskap, Norge
Mer information: Lars Karlman, 0730-27 39 26, lars.karlman@jll.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002264/
www.siblarch.net
Pressbilder, se:
http://www.slu.se/?ID=135&Nyheter_id=12827
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
