Läkare behöver utbildning och rutiner för hälsofrämjande arbete
Allmänläkare kan bidra till en bättre folkhälsa och förebygga sjukdom genom hälsofrämjande och förebyggande arbete. En masterstudie vid NHV påvisar norska läkares osäkerhet inför att ta initiativ i livsstilsfrågor och föreslår en modell för arbetet. – Läkarna oroade sig för vilka konsekvenser det kunde få för maktrelationen mellan dem och patienten om de lade sig i livsstilsfrågor, säger Jørgen Storbakken.
Många sjukdomstillstånd kan förebyggas genom sunda kost- och motionsvanor samt ett begränsat bruk av tobak och alkohol. Inte minst WHO har uppmärksammat detta samt behovet av förebyggande arbete. Studier visar att sociala skillnader spelar in och att lägre utbildning och social status är en riskfaktor. Jørgen Storebakkens masterstudie genomfördes bland norska allmänläkare och analyserar dessas roll som folkhälsoarbetare med hälsofrämjande inriktning. Då förändringar inom primärvårdshälsoutbudet i Norden alltmer förändras i riktning mot det norska har studien relevans i Norden.
Studien uppmärksammar att det norska husläkarsystemet kan ge ett oklart maktförhållande mellan läkare och patient, vilket gör det svårt för läkarna att diskutera och gripa in i människors livsstil.
– Det norska husläkarsystemet skapar ett köp/säljförhållande mellan läkare och patient och det kan bidra till oklara maktförhållanden, säger Storebakken.
Direkta orsaker till att läkarna inte vill försöka påverka patientens livsstil som framkom i studien var tidsbrist, utbildningssystemet för läkare samt en uppfattning om att patienter skulle vara ovilliga att få eller använda sådana råd och anvisningar.
– Samtidigt beskriver läkarna hur de ändå griper in på livsstilsområdet när tillfälle ges, säger Jørgen Storbakken.
Storebakken har i många år arbetat med utveckling av modeller för personer som vill ändra sina osunda levnadsvanor, som ett alternativ till medicinsk behandling I tillegg han har också deltagit i det Nordiske nätverket Livsstil på recept, finansierat av Nordiska ministerrådet. Nu har han genom en syntes av de olika resultaten i studen arbetat fram en modell för praksis, som också kan användas i nya foskningsprojekt som siktar på en fungerande praksis.
Hälsofrämjande perspektiv
I ett hälsofrämjande perspektiv kan de olika receptmodellerna bidra till att utveckla kompetens och personliga färdigheter hos brukare. Studien beskriver erfarenheter hos allmänpraktiserande läkare som folkhälsoarbetare med ett hälsofrämjande perspektiv som har fokus på så kallad livsstilsintervention. Metoden är kvalitativ och fenomenografisk och 26 allmänpraktiserande läkare deltog.
– Samarbetet med allmänläkarna är centralt. En del är positiva men andra tvivlar på effekten, säger Storebakken.
En tydlig brist är utbildning inom det hälsofrämjande området.
– Fynden i min studie har också relevans för den norska Samhandlingsreformen, som fokuserar på förebyggande hälsoarbete i kommunerna och där stor delaktighet förväntas av läkarna.
Detta forskningsfält är relativt nytt men det finns nordisk och internationell forskning och dokumentation, dock ej med klart sammanfallande evidens. Både i Sverige, Norge og Danmark finns exempelvis i dag möjlighet att få fysisk aktivitet på recept. Storbritannien, Nya Zeeland och Austrailen är också långt framme på området.
Titel: Läkare som folkhälsoarbetare, praxisändring mot ett hälsofrämjande perspektiv? En studie med fenomenogravisk ansats.
Handledare: Karin Ringsberg, professor NHV
Monica Bengtson, informatör NHV
Kontaktinformation
Jørgen Storebakken: 004748136117
+47 004762523848
