Djurens genetik skriver människans historia
Nötboskapens genetiska förändringar beskriver hur vi människor har använt djuren under olika tidsperioder. Med hjälp av att kombinera genetiska, morfologiska, och arkeologiska metoder kan djurens gener också sprida mer ljus över vår tidigare mänskliga historia. Det visar genetikern Emma Svensson i sin avhandling som hon försvarar på Uppsala universitet den 11 juni.
I tiotusen år har kor varit ett av människans viktigaste husdjur. Men under åren har vi använt djuren på olika sätt, till exempel som mjölkdjur, köttdjur eller dragdjur. Med hjälp av genetiska undersökningar från lämningar från nötboskap kan forskarna nu avslöja mer om hur vi har använt djuren och vilka egenskaper vi har föredragit i aveln.
Forskaren Emma Svensson från Uppsala universitet visar i sin avhandling exempel på hur nötboskapens arvsmassa har förändrats genom historien. Det visar sig att människor har påverkat kornas arvsmassa genom att välja vilka djur som ska para sig redan före de omfattande avelsprogrammen började runt 1800-talet. Men de stora förändringarna, och de som har gett upphov till de olika nordeuropeiska raserna, har sitt ursprung på 1800-talet.
– Den starkaste förändringen var att man då valde med utgångspunkt från färg, till exempel svart. Man strävade då efter att djuren i en ras skulle få en enhetlig färg, berättar Emma Svensson.
Det genetiska material som Emma Svensson undersöker kommer från cellens kärna. Det kan ge mer information än om man använder gener från cellens mitokondrier. Nackdelen är att det finns mycket mindre material att utgå ifrån, eftersom det bara finns en kärna, men kanske tusen mitokondrier i en cell.
– Det är inget problem i modernt genetiskt material, men blir svårare när det gäller gammalt material, exempelvis lämningar från 4 000 år gamla uroxar. Men mina resultat visar att det går att göra, konstaterar hon.
Emma Svenson har också undersökt generna hos nötboskap som levde i trakten runt Ölands fornborg Eketorp. Platsen har varit bebodd under långa tider och forskaren har undersökt det genetiska materialet från tiderna 400–700 e.Kr. och 1000–1300 e.Kr. Genom ett samarbete med osteologen Ylva Telldahl från Stockholms universitet har hon kunnat se att människorna på platsen har förändrat sitt sätt att använda boskapen mellan de olika perioderna.
– Våra resultat visar hur kraftfullt ett samarbete mellan morfologi och genetik kan vara. Vi har sett att köttproduktionen har blivit viktigare under den senare perioden, en slutsats vi inte kunde ha dragit var för sig. De slaktade unga tjurarna får växa sig större under den andra perioden än vad de fick under den första. Förslitningsmönster visar också att boskapen i större utsträckning användes som dragdjur under den senare perioden, säger Emma Svensson.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Emma Svensson, 018-471 64 61, emma.svensson@ebc.uu.se
