Klaustrofobi
I Chile sitter ett 30-tal gruvarbetare fast 700 meter ner i marken. Där får de stanna de närmaste månaderna i väntan på räddning. Forskning.se fick klaustrofobiska associationer och ringde Lotta Reuterskiöld, psykolog.
Lotta Reuterskiöld är universitetslektor och psykolog vid Stockholms universitet.
Vad är klaustrofobi?
— Den som lider av klaustrofobi är rädd för instängdhet, att vara fastlåst och att inte kunna ta sig ifrån ett utrymme. Ju mindre och mer instängt ett utrymme är, desto större är rädslan. Att åka tunnelbana är också jobbigt för många, som till exempel röda linjen med många stationer under jorden.
Kan gruvarbetarna i Chile drabbas av klaustrofobi?
— Jag kan tänka mig en rad saker de här gruvarbetarna drabbas av, till exempel nedstämdhet, panikattacker och trauma. För att kunna sätta en diagnos för specifika fobier krävs det att personen haft problem ett tag. Det ska störa ens vardag och ge upprepade symptom. Men man kan ju bli akut rädd i olika situationer utan att ha en diagnos.
Vilka är symptomen för klaustrofobi?
— Hjärtklappning, svettningar, hyperventilering och yrsel är vanliga symptom. Det är oftast samma symtom för de som lider av agorafobi, fast då är man rädd för att drabbas av kroppsliga symtom i sig, att det ska bli pinsamt och att tappa kontrollen medan de som lider av klaustrofobi är rädd för instängdheten i sig.
Varför drabbas man?
— Det finns tre rutter in: För det första kan man drabbas om att man har råkat ut för något tidigare, till exempel fastnat i en hiss som barn. För det andra kan det handla om en modellinlärning, man har sett någon annan drabbas av ångest och rädsla. För det tredje kan ett barn som hör berättelser om en specifik fobi själv börja undvika samma sak. Vissa rädslor för t ex höjder, stormar och ormar är mer lättbetingade, dessa rädslor har ett överlevnadsvärde för oss.
Är det bara barn som drabbas?
— Nej, men det finns statistiskt sett två olika debuteringsvågar. Den första vågen sker i 10-årsåldern och den andra i 27-årsåldern. Det finns inga förklaringar till varför, utan det ser bara ut så. Det är ytterst ovanligt att man drabbas i till exempel 50-årsåldern.
Kan man bli botad?
— Ja, det går att behandla fobier och de allra flesta blir av med sina problem. Vi har arbetat länge med forskningsprojekt där vi behandlar ungdomar med olika specifika fobier. De behandlas i en så kallad en-sessions behandling där de gradvis exponeras för det som de är rädda för. Av vuxna som har behandlas med den här metoden har 80-90 procent blivit av med sina fobier och av alla barn som gått behandlingen har den hjälpt 55-60 procent.
Hur kommer gruvarbetarna att må när de väl kommer upp?
— Jag tror en del kommer att klara sig med relativt få men, andra med ganska mycket men, medan vissa kommer att vara helt knäckta. Vi människor är komplexa och tidigare erfarenheter spelar stor roll för hur man klarar sig. Vilken typ av stöd de får, hur mycket information de har tillgång till, och hur stämningen är därnere kommer att påverka hur de kommer att må efteråt.
Text: Elin Melin, forskning.se
Kontaktinformation
red@forskning.se