Överdriven skaderisk för hästar i grupp
Hästar bör hållas i grupp när de går i rasthage eller på bete. Interaktionen med andra hästar har stor betydelse för utvecklingen av socialt beteende och risken för skador vid blandning är inte lika stor som många hästägare tror. Det visar forskaren Elke Hartmann i en ny doktorsavhandling vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).
I fyra olika studier har hon studerat hur hästar i olika åldrar har interagerat med varandra när de hålls i hage eller bredvid varandra i stall. Hon har även studerat vilka risker det innebär för människor att hantera hästar som hålls i grupp samt de risker som finns att hästarna skadar varandra.
– Även om förhållandena för hästskötsel har förbättrats de senaste decennierna är det fortfarande många hästar som inte lever ett socialt liv, huvudsakligen på grund av ägarnas oro inför grupphållning, säger Elke Hartmann.
Efterfrågad forskning
Hur hästar ska hållas för ett optimalt liv är ett ämne som det tidigare inte har forskats mycket om. Däremot finns det ett stort antal vetenskapliga studier om förhållandena för andra djurslag som nötkreatur, svin och fjäderfä.
Elke Hartmann kan konstatera att mer forskning inom området är efterlängtad för att öka kunskapen om hästars beteende när obekanta individer möter varandra. Hur stor är egentligen risken för bett och sparkar mellan hästarna?
– Jag har försökt identifiera metoder som kan minska aggressiva interaktioner när man för samman obekanta hästar. Många hästägare hävdar att skaderisken är hög just i den situationen och att det är orsaken till att de undviker att släppa sina hästar i grupp.
Exempel på en sådan metod är att placera okända hästar i boxar bredvid varandra för att bekanta sig innan de sedan släpps lösa med varandra i en paddock. Elke Hartmann provade metoden på såväl unga som äldre hästar.
Få skador på hästarna
Hon undersökte även hur hästarna interagerade med varandra när obekanta individer möttes direkt i paddocken utan föregående kontakt i stallmiljön, samt när två sedan tidigare bekanta hästar tillsammans mötte en för dem okänd häst.
– Trots att vi studerade ett stort antal hästar, totalt 106 möten, var det sällsynt med skador på hästarna. Bara en lättare skada noterades varför man kan konstatera att den omedelbara skaderisken tycks vara överskattad. Det bör dock påpekas att alla hästar var oskodda.
Elke Hartmann har också studerat riskerna för människor som hanterar hästar i grupp, till exempel vad som händer när man tar ut en av individerna ur flocken. Hon studerade reaktionen när såväl en enda häst som när två hästar samtidigt leddes bort från gruppen.
Det visade sig att flocken var mindre intresserad av att följa med till grinden när bara en häst gick iväg jämfört med när två av de fyra hästarna i gruppen togs ut, vilket gav en säkrare miljö för den person hanterade den häst som togs ut ensam.
– Då det kan vara svårt att få en häst att lämna flocken är det viktigt att träna den på rätt sätt för att den ska känna sig trygg och våga lämna sina kompisar, säger Elke Hartmann.
Elke Hartmann försvarar sin avhandling Managing horses in groups to improve horse welfare and human safety: reactions to mixing and separation torsdag 25 november vid SLU i Uppsala.
I anslutning till disputationen hålls fredag 26 november ett seminarium Group housing under Nordic conditions: strategies to improve horse welfare and human safety vid SLU i Uppsala.
Kontakt: Elke Hartmann, institutionen för husdjurens miljö och hälsa vid SLU, 018-67 29 67 Elke.Hartmann@hmh.slu.se, www.group-housing-horses.net
