Lyckad satsning på hjärtstartare i brandbilar
För att kunna prioritera de åtgärder som ger bäst effekt för pengarna utvärderar forskare olika samhällsinsatser som görs för att rädda liv och förebygga olyckor. Örebroforskaren Björn Sund har undersökt en satsning på defibrillatorer i brandbilar och resultatet är tydligt. Det gav samhället 36 gånger pengarna tillbaka. Björn Sund har dessutom varit med och tagit fram en generell modell för hur insatser vid hjärtstopp kan utvärderas.
– Det är viktigt för samhällsekonomiska beslut. För att kunna prioritera effektiva åtgärder till skydd mot olyckor och sjukdom, säger Björn Sund, som har skrivit en doktorsavhandling i ekonomi vid Örebro universitet.
En grundregel är att man försöker genomföra projekt där fördelarna – antalet räddade liv – överskrider kostnaden. I projektet i Stockholms län, som Björn Sund har gjort en ekonomisk utvärdering av, har brandkåren utrustats med defibrillatorer för att kunna rädda personer som råkat ut för hjärtstopp. Tidigare fanns det bara defibrillatorer i ambulanser.
– När vi jämförde antalet räddade liv med kostnaden för utrustning, utbildning, vårdkostnader, uttryckningar, administration och larmcentralen kom vi fram till att varje investerad krona gav 36 gånger pengarna tillbaka. Projektet hade alltså stora positiva samhällsekonomiska effekter.
För att kunna utvärdera olika projekt måste forskarna ha ett värde på ett statistiskt liv att lägga in i kalkylen. I det här fallet för gruppen patienter med hjärtstopp.
– Det handlar om att ta reda på vilken kostnad allmänheten tycker är rimlig. Jag har genom en intervjustudie undersökt hur hög skattehöjning människor kan tänka sig att betala för att kunna rädda fler liv vid hjärtstopp.
Björn Sunds resultat visar att statistiskt värderas hjärtstoppspatienter och personer som förolyckas i trafiken lika högt.
– Det är oväntat eftersom hjärtstoppspatienter är betydligt äldre än de som råkar ut för trafikolyckor, säger Björn Sund. Det är viktig information eftersom det påverkar insatser som gäller den här gruppen.
– Förr räknade man på produktionsbortfall, konsumtion och arbete för att komma fram till värdet av ett statistiskt liv men man märkte att det inte stämde med verkligheten. Enligt det gamla sättet skulle hjärtstoppspatienterna, som ofta är äldre inte få samma statistiskt höga värde, som min forskning visar att de har när man tar hänsyn till andra värden som människor tycker är viktiga.
– Man kan undra hur vi kan låta människor dö när vi vet att mer resurser skulle rädda liv? Anledningen är att vi har knappa ekonomiska resurser och dessutom har vi andra prioriteringar i livet än en hög säkerhet, som till exempel mat, nöjen, resor och kläder. Individer är villiga att leva med ett visst mått av risk i sina liv för att ha råd med andra saker.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Björn Sund: 070-536 7076
