Evidensens många ansikten
Evidensbaserad medicin är något som så gott som alla som arbetar inom vården möter. Målsättningen är att alla beslut om behandlingsmetoder ska bygga på forskning av bästa möjliga vetenskapliga kvalitet. Men trots att konceptet används över hela världen har det visat sig vara problematiskt. I den nya antologin ”Evidensens många ansikten”, sammanställd av vetenskapsteoretiker vid Göteborgs universitet, diskuteras framväxten av evidensbaserad medicin och hur evidensbaserat beslutsfattande fungerar i praktiken.
I början av 90-talet lanserades evidensbaserad medicin och metoden har sedan dess spridit sig till angränsande områden, som till exempel socialt arbete och pedagogik. Evidens har blivit ett modeord som beslutsfattare gärna hänvisar till. Samtidigt har det höjts kritiska röster som menar att evidensbaserad medicin är för naturvetenskaplig och aldrig kan ersätta läkarens professionella bedömning.
– Konceptet bygger på att beslutsfattande ska göras på ett vetenskapligt sätt så att man står på en säker grund. Svårigheten är att vetenskapen i sig är så mångskiftande och att uppfattningen om vad evidens är varierar beroende på vem man talar med, säger Morten Sager, lektor i vetenskapsteori och en av bokens två redaktörer.
I ”Evidensens många ansikten” ges exempel på den mångfald som evidensbaserade metoder uppvisar i sin praktiska användning. I boken analyseras en serie konkreta fall, huvudsakligen från sjukvården, men också från socialtjänst och utbildning. Fram träder en bild av hur många nyanser och svåra valsituationer som uppstår när forskare, administratörer och andra söker efter bästa möjliga kunskap för att fatta sina beslut.
En av de studier som ingår i boken handlar om hjärtsjukvården och automatiska defibrillatorer som implanteras i hjärtpatienter.
– Läkarna hänvisade till att det fanns vetenskapligt stöd i kliniska tester, alltså god evidens för effekten av den aktuella behandlingen. Men administrationen tyckte inte att det förelåg evidens eftersom behandlingen inte rekommenderades i Socialstyrelsens riktlinjer, säger Morten Sager.
Eftersom läkarna och administratörerna tolkade och använde sig av begreppet evidens på olika sätt dröjde det flera år innan behandlingen infördes i det aktuella landstinget.
”Evidensens många ansikten” är inte en bok som vare sig kritiserar eller rekommenderar evidensbaserade metoder. Istället är syftet att bidra till en bättre förståelse av detta sätt att använda kunskap, bortom förenklade ställningstaganden för eller emot. Man måste sluta diskutera på en generell nivå och istället undersöka de närmare omständigheterna kring hur kunskap produceras och används, enligt Morten Sager.
– Det är där evidensens öde avgörs, och därigenom utformningen av den verksamhet som bedrivs inom vård, socialt arbete och skola. En viktig uppgift för forskare, praktiker och beslutsfattare som är involverade i olika verksamheters utformning är att avgöra vilken balans mellan formaliserade metoder och mänskliga bedömningar som lämpar sig bäst för varje särskilt område.
Boken ”Evidensens många ansikten” är utgiven på Arkiv förlag. Redaktörer är Ingemar Bohlin, docent i vetenskapsteori och Morten Sager, lektor i vetenskapsteori, bägge vid Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Morten Sager på telefon: 031-786 4722 eller e-post: morten.sager@gu.se
Ingemar Bohlin på telefon: 031-786 4244 eller e-post: ingemar.bohlin@sts.gu.se
