Därför är vi snällare mot vackra människor

En vanlig föreställning är att skönhet bara ligger i betraktarens öga. Men så är det inte. Forskning visar att människor i stor utsträckning är överens om vilka personer som är fysiskt attraktiva och vilka som inte är det, både inom och mellan olika kulturer. Forskare har också tidigare visat att attraktiva personer behandlas bättre än oattraktiva även av dem som känner personerna. Det kan handla om allt från hur man blir bemött i en klädaffär till om man får ett jobb man sökt.

Förklaringen till detta kan ligga i hur människans minne fungerar.

Ny forskning från Lunds universitet visar att man tror sig minnas att fysiskt attraktiva individer har positiva personlighetsegenskaper, såsom trevlig och ambitiös, oberoende av om personerna har uppvisat dessa egenskaper eller inte. Tendensen att inbilla sig att attraktiva individer har negativa egenskaper är signifikant lägre.

– Att vi behandlar attraktiva personer bättre än oattraktiva kan alltså bero på att vi tror oss minnas att de är trevliga, säger Jean-Christophe Rohner som utfört forskningen tillsammans med sin forskargrupp.

Förklaringen till minnesfelen i sin tur, ligger i att hjärnan ser lätthet i bearbetning som ett tecken på att något förekommit i verkligheten och att det därför är ett ”genuint minne”. En god väns ansikte känns bekant eftersom vi omedelbart begriper vad det är vi ser (det är lätt att bearbeta). Men information kan bearbetas lätt av andra skäl än att vi varit med om den: Många människor har en attraktivitetsstereotyp, en subjektiv föreställning om att ett vackert yttre hänger ihop med positiva personlighetsegenskaper och kompetens. Detta gör att vi kan få för oss att attraktiva personer haft positiva personlighetsegenskaper även om vi bara fantiserat om att ett sådant samband existerat. Vi är ofta inte medvetna om att vårt minne spelar oss ett spratt, utan tror att vår hågkomst återspeglar fakta. Motsatt gäller för oattraktiva personer: När vi tycker att en oattraktiv person är dryg så kan det alltså bero på att minnet har utsatt oss för en illusion.

Så här gick experimenten till:

I forskningen genomfördes tre experiment med sammanlagt 105 deltagare. Allmänna proceduren var att försökspersonerna fick se ett stort antal attraktiva och oattraktiva ansikten, ett åt gången på en datorskärm. Varje ansikte visades tillsammans med antigen en negativ eller en positiv personlighetsegenskap, t ex ”intelligent” respektive ”ointelligent”. Alla kombinationer av typ av ansikte och typ av egenskap kunde förekomma; det vill säga attraktiv + positiv, attraktiv + negativ, oattraktiv + positiv, och oattraktiv + negativ.

I ett efterföljande minnestest presenterades tidigare visade kombinationer samt nya kombinationer. I experiment 1 och 2 var försökspersonernas uppgift att ange om de hade sett en kombination förut eller inte och att ange hur säkra de var på sitt svar. Resultaten visade att man oftast trodde sig minnas kombinationerna attraktiv + positiv och oattraktiv + negativ, jämfört kombinationerna attraktiv + negativ och oattraktiv + positiv. I experiment 3 undersöktes omedvetna minnesprocesser genom mätningar av reaktionstider. Här visade det sig att försökspersonerna hade lättare bearbetning av och starkare omedvetna minnen för information som stämmer överens med attraktivitetsstereotypen.

Källor:
• Langlois, J. H., Kalakanis, L., Rubenstein, A. J., Larson, A., Hallam, M., & Smoot, M. (2000). Maxims or myths of beauty? A meta-analytic and theoretical review. Psychological Bulletin, 126(3), 390-423.
• Rohner, J.-C., & Rasmussen, A. (2011). Physical attractiveness stereotype and memory. Scandinavian Journal of Psychology. DOI: 10.1111/j.1467-9450.2010.00873.x

Kontaktinformation
För mer information tala med:
Jean- Christophe Rohner, 046-222 92 81, Jean-Christophe.Rohner@psychology.lu.se