Arabiska tv-kanaler står inte i vägen för integration
Det finns en oro i Europa att invandrare isolerar sig framför arabiska tv-kanaler istället för att vara delaktiga i det nya hemlandet. ”Vår forskning visar att det inte stämmer. Arabisktalande i EU jämför kritiskt de arabiska medierna med medierna i landet där de bor och de funderar mycket över vad deras nya medborgarskap innebär”. Det säger Leonor Camauër , medieforskare vid Örebro universitet, som nyligen redovisade EU-projektet Medier och medborgarskaps slutsatser i Bryssel.
Inom EU har människor som talar arabiska tillgång till över 300 tv-kanaler och runt om i Europa har medias roll för integration väckt debatt.
– I vissa europeiska länder väcker paraboler både oro och rädsla eftersom det påstås att invandrare inte är intresserade av att lära sig hur samhället och medierna fungerar i landet som de valt att bosätta sig i utan att de endast tittar på arabiska tv-kanaler som till exempel Al Jazeera, säger Leonor Camauër, som leder den svenska delen av EU-projektet.
Men samtidigt har det saknats kvantitativa data om vad invandrare tittar på. Forskarna bakom EU-projektet Medier och medborgarskap bestämde sig för att undersöka detta liksom vilken betydelse deras medievanor har, för att debatten skulle kunna föras på vetenskapliga grunder.
Forskarna har samlat in data från sju EU-länder: Cypern, Frankrike, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Resultaten visar att invandrare inte enbart använder sig av ursprungslandets tv-kanaler utan tittar på olika kanaler av olika anledningar.
– Om de vill följa vad som händer i världen så hoppar de mellan många kanaler. De jämför hela tiden rapporteringen i de inhemska, de europeiska, de transnationella arabiska och nationella arabiska tv-kanalerna. Dessutom jämför de rapporteringen i tv med den i tidningar och på internet.
– De är kritiska och analyserar inte bara vad som sägs utan också hur det sägs i såväl arabiska medier som i svenska. De är oerhört mediekritiska, säger Leonor Camauër, som var med och presenterade resultaten för EU-kommissionen i Bryssel nyligen.
– Intervjupersonerna berättar att när de drabbas av hemlängtan tittar de gärna på tv från sitt ursprungsland eller andra arabiska kanaler. Nyheter eller arabiska såpor för att se landskapet, husen och naturen. De svenska tv-kanalerna använder man för att ta del av nyheter och debatter och ibland också som en slags språkkurs.
Precis som tv-tittandet är delat så finns det en dubbelhet i medborgarskapet. De äldre i studien kände ofta en starkare koppling till landet de flytt från än den yngre generationen. Många berättade om en komplex och ibland motsägelsefull relation till såväl sitt nya som sitt gamla land.
– Många säger att jag är irakier men jag är också svensk. De funderar kring vad det innebär att vara svensk men också europé – både vad gäller rättigheter och skyldigheter.
– Vi hoppas att forskningen kan bidra till en mer nyanserad debatt och minska oron, avslutar Leonor Camauër.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Leonor Camauër: leonor.camauer@oru.se, 019-301140
