Ny avhandling ifrågasätter Astrid Lindgren
Hur unik var Astrid Lindgren – egentligen? Och var Pippi Långstrump verkligen den första fria flickan i svensk barnlitteratur? I en ny doktorsavhandling presenterar Eva Wahlström, universitetsadjunkt vid Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan material och litteraturanalyser som kan ändra bilden av både Astrid Lindgren och Pippi Långstrump.
Slutsatserna i Eva Wahlströms avhandling borde kunna väcka viss uppståndelse, eftersom det handlar om två verkliga ikoner.
– Astrid Lindgren i all ära, men hon är inte så genomgående originell som man påstått och hon är inte ensam, förklarar Eva Wahlström lugnt.
Att det fanns flera föregångare till Pippi Långstrump, flickor som var lika fria och modiga som den starka, snälla med de röda flätorna är också något Eva kan visa tydliga exempel på. Men hur många av oss vet vem Ann-Mari eller Bibi var? Det är så de heter, barnboksflickorna som föddes redan på 1920-30-talet och som enligt Eva Wahlström visat sig märkvärdigt lika den oändligt mer kända Pippi.
Sitter säkert
Hon har själv gett flera kurser om just Astrid Lindgren och sett hennes storhet i söktrycket från fyra generationer svenskar. På skoj har hon undrat om en stämning för landsförräderi kan väntas framöver.
– Jag är inte ute efter att plocka ner Astrid Lindgren från piedestalen och det lär jag inte göra, för hon sitter nog säkert där. Jag tror inte Medelsvensson sätter kaffet i halsen heller, men hoppas att andra forskare kanske tycker att likheterna är intressanta, summerar Eva Wahlström.
I handböckerna om svensk barnlitteratur har det hittills presenterats som en sanning att den moderna barnboken föddes 1945. Det var året då Astrid Lindgren kom ut med Pippi Långstrump. Eva Wahlström startade sin forskning med misstanken om att det hon själv och alla andra sagt till sina elever om den moderna svenska barnbokens födelse inte stämde. I samma handböcker, som alla föreläsare förlitat sig på, beskrivs hur urvattnad, tråkig och dålig mellankrigstidens barnlitteratur var.
Fler fria flickor
Men efter enträget detektivarbete och koncentrerad läsning har hon funnit belägg för att det minsann fanns nydanande barnlitteratur även före 1945. Den aktuella doktorsavhandlingen, med titeln ”Fria flickor före Pippi: Ester Blenda Nordström och Karin Michaëlis – Astrid Lindgrens föregångare”, som läggs fram vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet, lär sticka ut ur mängden.
Avhandlingen ges ut i bokform på Makadam förlag och kommer att ingå i det Svenska barnboksinstitutets skriftserie. Till bokens rygg har Eva Wahlström gjort en egen, pytteliten parafras av Da Vincis Vitruvianske man med Pippi-huvud och klänning, för att synas i bokhyllan. På den gräsgröna framsidan återfinns målningen ”Matriarkatets unga kvinnor susa över den skandinaviska tundran i syfte att bevaka sina rättigheter” av Carl Gustav Bernhardson, som föreställer flickgestalter som dundrar fram till häst med sitt långa hår på ända.
Precis det ansågs ”mycket oflickigt” under såväl 1920- och 30-tal, när Ester Blenda Nordström och Karin Michaëlis skrev sina böcker om Ann-Mari respektive Bibi, som 1945 när Astrid Lindgrens första bok om Pippi Långstrump kom.
– Alla tre flickorna i de här böckerna är vilda och rider, konstaterar Eva Wahlström.
Gemensamma drag
Efter omfattande litteraturstudier, där hon granskat de tre första Bibi- böckerna av danska Karin Michaëlis som översatts till svenska, fyra böcker om Ann-Mari av Ester Blenda Nordström och Astrid Lindgrens tre kapitelböcker om Pippi Långstrump, kan Eva visa på en lång rad gemensamma drag.
– Ann-Mari och Bibi var inte bara lika fria och modiga som Pippi. De var till och med lika henne, både i vad de gör och hur de och författarna som skapat dem uttrycker sig. Tjejerna är uppkäftiga, ljuger och tar för sig.
– Att likheterna är så stora är det som förvånat mig allra mest, förklarar hon.
Böckerna har även andra likheter, de intertextuella sambanden återfinns på flera plan som till exempel förhållandet till skolan och samhällssynen. Att Astrid Lindgren var en ytterst beläst person är Eva i dag än mer övertygad om, detsamma gäller hennes stora betydelse, inte minst som opinionsbildare.
Om Astrid Lindgren brukar sägas att hon är både traditionalist och förnyare.
– Jag tror egentligen inte det spelar så stor roll vad jag säger, Astrid Lindgren kommer att fortsätta att vara en lika stor ikon ändå. Men kanske har vi överbetonat hennes roll som förnyare och underbetonat det traditionalistiska? undrar Eva Wahlström.
Det känns som en bragd att nu vara klar med ett mångårigt forskningsprojekt. De senaste årens avhandlingsarbete, samtidigt med en nära anhörigs sjukdom, har satt delar av livet på pausknapp, även om forskningsarbetet och framförallt skrivandet varit ”mest roligt, faktiskt.” Framöver kanske det blir mer tid för de egna hästarna och också några i lera hemma i keramikverkstaden.
Text: Karin Tufvesson
Foto: Therése Svenberg
Spikning
Eva Wahlström spikar sin avhandling på Högskolan i Borås tisdagen den 10 maj kl. 15:30 på Bibliotek & Läranderesurser.
Disputation
Eva Wahlström disputerar den 27 maj kl. 10:00 vid Humanistiska fakulteten, Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet. Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Opponent: Professor Boel Westin, Stockholm
Betygsnämnd: Professor Mats Jansson, Göteborg; Docent Stefan Mählqvist, Uppsala; Docent Christine Quarfood, Göteborg
Ordförande: Professor emeritus Tomas Forser
För mer information Eva Wahlström, telefon: 033-435 59 24 eller e-post: eva.wahlstrom@hb.seHögskolan i Borås bedriver utbildningar inom biblioteks- och informationsvetenskap, ekonomi och informatik, mode och textil, beteendevetenskap och lärarutbildning, teknik samt vårdvetenskap.
