Sjöborren ser med hela kroppen
Många djur har oerhört komplext konstruerade ögon – andra ser ändå. Forskare från Göteborgs universitet har visat att sjöborrar ser med hela kroppen, trots att de saknar ögon. Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of National Academy of Sciences, PNAS.
De flesta djur reagerar på ljus och har utvecklat ett mycket sofistikerat sätt att se komplexa bilder för att kunna agera i sin omgivning. Se bara på insekternas sammansatta ögon och det mänskliga ögat. Charles Darwin och andra evolutionsbiologer förbryllades av ögonens komplexitet och undrade hur en sådan struktur kunde ha utvecklats genom det naturliga urvalet.
Men vissa djur, som till exempel sjöborren, kan reagera på ljus trots att den saknar ögon. Tidigare studier av sjöborrens arvsmassa har visat att djuret har ett stort antal gener kopplade till utvecklingen av näthinnan, som är den ljuskänsliga vävnaden i det mänskliga ögat. Sjöborren har alltså flera gener som är kodade för ett allmänt förkommande ögonprotein: opsin.
– Det var den här upptäckten som låg till grund för vår egen forskning. Vi ville ta reda på var opsinet fanns i sjöborren, för att på så sätt hitta de sensoriska ljusstrukturerna eller fotoreceptorerna. Helt enkelt ta reda på var sjöborrens seende finns, säger Sam Dupont på institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet som är en av forskarna bakom den publicerade studien och medförfattare till artikeln.
Forskargruppen bakom studien kunde konstatera att det verkar som om fotoreceptorerna finns på spetsen och basen av de rörformade slangfötterna, som finns över hela sjöborrens kropp och bland annat används vid förflyttning.
– Vi vill påstå att hela den vuxna sjöborren kan fungera som en stort sammansatt öga och att skuggan, som kastas av djurets ogenomskinliga skelett på de ljusavkännande cellerna, kan göra så att den får en riktad syn, säger Sam Dupont.
Artikeln Unique system of photoreceptors in sea urchin tube feet har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of National Academy of Sciences, PNAS.
Länk till artikeln: http://www.pnas.org/content/early/2011/04/26/1018495108.abstract
KONTAKT: Sam Dupont, institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet 0523- 185 34 sam.dupont@marecol.gu.se