Miljö i tanken
Gränsöverskridande aktörer behövs för att få saker att hända när flera olika verksamhetsområden är inblandade. Det visar en studie av hur två svenska kommuner införde miljövänligt bränsle i kollektivtrafiken.
I Linköping började stadsbussarna gå på biogas 1996, i Helsingborg 2005. Introduktionen av biogas föregicks av långa och ibland snåriga processer, med flera kommunala instanser inblandade.
– Frågan om vilket bränsle kollektivtrafiken ska ha berör tre policyområden, miljö, energi och transport, säger Magdalena Fallde som disputerar vid Tema teknik och social förändring.
Diskussionen om ett alternativ till dieseldrift startade i Linköping redan 1976. Orsaken var luftföroreningarna i centrum, som orsakades av bussarnas avgaser. De första åren diskuterades en övergång till trådbussar, men investeringen ansågs för dyr. Frågan fick fart igen 1988 när ett samarbete etablerades mellan det kommunala trafikbolaget och energibolaget.
I Helsingborg startade diskussionen 1980 och då var etanol det hetaste alternativet. Men övergången genomfördes inte fullt ut och rann sedan ut i sanden. 2003 fick frågan fart igen i ett samarbete mellan miljönämnden och tekniska nämnden. Då var orsaken halterna av kvävedioxid i luften som hade uppmätts vara alldeles för höga för de rådande normerna. Och sedan gick det fort.
– För att nå beslut har aktörer varit tvungna att koppla ihop olika policyområden, säger Magdalena Fallde. Det krävs centrala aktörer som kan identifiera gemensamma intressen mellan olika områden, och driva frågan. Jag kallar dem för policyentreprenörer och gränsgångare.
Magdalena Fallde disputerade den 16 september. Avhandlingen heter ”Miljö i tanken? Policyprocesser vid övergången till alternativa drivmedel i kollektivtrafiken i Linköping och Helsingborg 1976-2005”. Telefon till Magdalena Fallde 013-282273, 0709-992036.
