Kan sitkagran bromsa granbarkborren?

Skadegöraren granbarkborre angriper även nordamerikanska granarter och förökar sig där, enligt nya studier på SLU:s försökspark Tönnersjöheden. Men de individer som utvecklades i sitkagranstockar, var inte lika stora som de som kom från stockar av svensk gran. Sitkagran är alltså en sämre förökningsplats för granbarkborrarna, vilket man skulle kunna ta hänsyn till när nya granar ska planteras.

Södra Sverige drabbades efter stormen Gudrun i januari 2005 av ett omfattande angrepp av granbarkborren som hittills dödat ca 4 miljoner kubikmeter granskog. Personalen på Tönnersjöhedens försökspark i Halland observerade sommaren 2007 att granbarkborren också dödat träd av den nordamerikanska sitkagranen (Picea sitchensis).

– Man hittade även granbarkborredödade svartgranar (Picea mariana) och vitgranar (Picea glauca), som också hör hemma i Nordamerika, säger Bo Långström vid SLU:s institution för ekologi.

För att utröna om barkborren föredrog vissa arter av gran gjorde man ett experiment på Tönnersjöhedens försökspark i samarbete med norska forskare. Med hjälp av feromoner (doftämnen) lockades granbarkborren att angripa stockar av de tre nordamerikanska granarterna och av vår egen inhemska gran.

Granbarkborren visade sig både angripa och föröka sig i samma omfattning på de fyra granarterna. Individerna som utvecklades i sitkagranen var dock betydligt mindre, vilket innebär svagare spridnings- och förökningsförmåga. Sitkagranen förefaller därför fungera sämre för granbarkborren som yngelmaterial än vår vanliga gran.

– Det är en nyttig kunskap eftersom skogsbruket ser sitkagranen som ett intressant trädslag på vissa marker i södra Sverige, säger Bo Långström.

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Kontaktinformation
Kontakt Bo Långström, bo.langstrom@slu.se, 018-67 23 35, 070-548 23 35