Annat vilt påverkas mer av människan än av vargen
Skandinaviska älgar är rädda för människan men har ”glömt” hur man försvarar sig mot vargen. Älgjakten har minskat i vargområden, medan lodjur inte konkurrerar alls med vargar. Det är några av slutsatserna i Camilla Wikenros avhandling från SLU. Hon konstaterar också att asätare som räv och korp sedan vargens återkomst inte har fått bättre tillgång på föda, men den är jämnare fördelad över året.
Antalet vargar i Sverige och Norge har tredubblats under de sista tio åren, men det har inte påverkat andra arter som förväntat. En trolig förklaring till detta är frånvaron av varg mellan slutet av 1800-talet och fram till 1990-talet i kombination med att den mänskliga jakten är den största dödsorsaken i älgstammen. Detta har bland annat lett till att skandinaviska älgar tycks ha tappat en del av sin förmåga att försvara sig mot varg.
Camilla Wikenros har gjort sitt doktorsarbete vid Grimsö forskningsstation, SLU. Enligt henne är det frånvaron av varg som, i kombination med det höga jakttrycket, har lett till att skandinaviska vargar har bättre jaktframgång än de nordamerikanska. Vargarna i Nordamerika får oftare ge upp när de jagar älg och när de lyckas krävs det längre jakter. Den nordamerikanska älgen har behållit det naturliga sättet att försvara sig genom att stanna och slåss.
– När vargarna nu kommit tillbaka är det mindre aggressiva beteendet till nackdel för älgen, men det har underlättat jakten för vargarna, säger Camilla Wikenros.
Älgjakten har sedan vargens återkomst i Sverige minskat i områden med varg på grund av konkurrens om bytet. Främst skjuts det färre älgkor. Redan första jaktsäsongen efter vargetableringen minskade antalet skjutna älgar förbluffande snabbt, vilket tyder på att jägarna medvetet dragit ned på sin jakt för att kompensera för förväntade förluster på grund av vargpredation. I områden där varg förekommit under minst tio år var dock inte denna kompensation tillräcklig för att förhindra en fortsatt nedgång i älgstammen.
I motsats till konkurrensen mellan människans älgjakt och vargens predation på älg, har lodjursstammen inte påverkats av vargens återkomst. Lodjur undviker inte områden med varg och vargförekomst påverkar inte heller lodjurens överlevnad, varken för lodjursungar eller vuxna individer. Frånvaron av konkurrens mellan lodjur och varg i Sverige kan förklaras av att varg och lodjur i huvudsak har olika bytesdjur i de studerade områdena.
Förvånande nog visade det sig att återkomsten av varg inte har lett till att asätare, som räv och korp, har mer att äta. Det är nämligen framförallt kvarlämnade slaktrester efter älgjakten som är den största källan till mat för asätare. Även om vargarna lämnar kadaverrester efter sig, har deras återkomst inneburit att färre älgar skjuts och färre älgar självdör, varför asätarna faktiskt fått mindre att äta. Vargpredationen innebär dock att asätarnas födotillgång är jämnare fördelad över året, och den har till och med ökat under senvintern, när många arter har ont om mat.
– Detta kan innebära att räv, korp, mård, duvhök och kungsörn, de vanligaste asätarna vid vargslagna älgar, ändå gynnas av vargen, säger hon.
—————————————————-
Camilla Wikenros, institutionen för ekologi, SLU, försvarade sin avhandling med titeln ”The Return of the Wolf – Effects on Prey, Competitors and Scavengers” den 18 november på Ultuna, SLU, Uppsala. Disputationen avsåg filosofie doktorsexamen. Opponent var professor Douglas Smith, ledare för vargforskningen i Yellowstone National Park, Wyoming, USA.
Mer information
Camilla Wikenros, camilla.wikenros@slu.se, 070-282 62 56
Doktorandens hemort: Gammelbo, Lindesberg
Olof Liberg, olof.liberg@slu.se, 070-394 95 19 (huvudhandledare)
Avhandlingen
SKANDULV, http://skandulv.nina.no/ [Ref 2]
Grimsö forskningsstation, institutionen för ekologi, SLU, http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-ekologi/research/viltekologi/ [Ref 3]
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
