En av tio överlever hjärtstopp

I de allra flesta fall är det ambulanspersonal som utför hjärtlungräddningen och de ställs inför svåra etiska problem i mötet med närstående som finns på plats. I en ny avhandling från Linnéuniversitetet beskriver Anders Bremer olika aspekter av upplevelser hos överlevande, närstående och ambulanspersonal av hjärtlungräddning utanför sjukhus.

Avhandlingens syfte var att med hjälp av fenomenologiska intervjuer beskriva patienters erfarenheter av att överleva hjärtstopp och närståendes erfarenheter av att närvara vid hjärtstopp utanför sjukhus. Utifrån intervjuer med ambulanspersonal var syftet att analysera etiska problem i relation till vården av närstående då patienten avlidit.

Resultatet visar att fenomenets centrala innebörder handlar om sårbarhet, otillräcklighet och ansvar i situationer som är extremt ogynnsamma och som utspelas vid existensens gräns. Närståendes sårbarhet och otillräcklighet ligger i att plötsligt befinna sig i en situation där den vardagliga erfarenheten och förmågan inte räcker till för att möta den sjuka personens akuta behov. Ansvaret är överväldigande. Närståendes kris och sorg innebär skuldkänslor, ensamhet och obesvarade frågor.

För ambulanspersonalen ligger otillräckligheten i att inledningsvis möta behov som kan överstiga det som är möjligt att svara an på, samtidigt som ansvaret för närstående är otydligt. Sårbarheten väcks av känslor och tankar som grundas i identifikationen med de drabbade, en identifikation som förefaller att vara viktig då den främjar förmågan att känna igen och reagera på närståendes existentiella behov, samtidigt som identifikationen riskerar att leda till undflyende strategier med efterföljande känslor av misslyckande och att vårdrelationen förblir oavslutad. Ambulanspersonals vårdande ansvar för närstående till patienter som har drabbats av hjärtstopp och plötslig död kräver etisk kunskap och förmåga att reflektera över etiska problem som kan finnas i situationerna samt att ha en handlingsberedskap inför dessa.

Slutsatsen är att, förutom att rädda patientens liv, innebär ett etiskt vårdande och professionellt ansvar för ambulanspersonal att kunna bedöma och möta närståendes behov. I detta ligger en förmåga att balansera mellan närhet och distans i vården. Den professionella rollen i relation till närstående innebär att förmedla ett välgrundat hopp, främja ärlighet och skuldavlasta, framhålla sitt beslutsansvar, balansera delaktighet och ansvar samt skapa förutsättningar för ett gott vårdande. Ambulanspersonalen kan lindra skuldkänslor genom att bekräfta det ansvar som närstående har tagit, lindra ensamheten genom vårdande närvaro samt lindra oro genom att aktivt efterhöra om närståendes frågor. För att lyckas i vården bör ambulanspersonalen ges förutsättningar att utveckla sin etiskt vårdande hållning och en egen ”moralisk stil”. Ambulanspersonalen bör även erbjudas handledning i syfte att nå jämvikt i vårdandet och trygghet och tillfredsställelse med utförd vård.

Avhandlingen ”Vid existensens gräns – Etiskt vårdande och professionellt ansvar vid hjärtstopp” utanför sjukhus försvaras fredagen den 27 januari 2012, kl 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Linnéuniversitet i Växjö. Opponent är docent Anna T. Höglund, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anders Bremer, telefon: 033-435 4508, 0731-84 00 19, e-post anders.bremer@lnu.se

Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se