SLU-forskare: Bristande kunskap om lagstadgad miljökompensation
Intresset för miljökompensation är stort ute i kommunerna och bland handläggare och konsulter. Däremot är kunskapen om hur man ska gå tillväga bristfällig, enligt SLU-forskaren Jesper Persson. Risken finns att kompensation i stället missbrukas för att legitimera projekt, menar han i en studie.
Det finns en bristande kunskap om miljökompensation, trots att det finns inskrivet i svensk miljölagstiftning. Intresset för miljökompensation, det vill säga att exploatören gottgör för de miljövärden som skadats, är stort ute bland kommuner, handläggare och konsulter. Stöd genom förarbeten, råd och riktlinjer för hur man skall gå till väga för att utforma kompensationsåtgärder är däremot en bristvara.
Det säger Jesper Persson, forskare i landskapsutveckling vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp. Han har studerat hur miljökompensationen används.
Inte heller finns det tillfredställande kunskap om omfattning eller utvärderingar. I stället för att kompensation används för att utveckla vardagslandskapet och skapa nya värdefulla naturområden finns det risk för att kompensation missbrukas för att legitimera projekt, anser Jesper Persson. I dag används miljökompensation framför allt i samband med anläggning av nya bostadsområden och vägar, men finns också inom klimatkompensation i form av trädplantering.
I studien, ”Ska vi kompensera för skadade naturvärden och i så fall hur? Om svenska miljödiskurser och legitimitet kring kompensation av naturvärden”, finansierad av Formas, undersöktes även värderingar kring miljökompensation och hur dessa skiljer sig åt mellan olika yrkesgrupper. I projektet studeras synen på metodologi, sociala aspekter och delaktighet bland civilingenjörer, landskapsarkitekter, biologer och ekonomer.
Utifrån dessa områden avvek framför allt två grupper: biologerna, som vill undvika att manipulera naturen för mycket, och landskapsarkitekter, som vill maximera nytta och skapa natur.
När det gäller sociala aspekter är det tydligt att landskapsarkitekterna skiljer sig från de andra grupperna. Det är denna grupp som överlägset mest tycker att man skall kompensera för rekreation, landskapsbild och kulturhistoriska naturmiljöer. Landskapsarkitekterna skiljer sig också från de andra grupperna i fråga om att fritidsintressen skall få påverka val av kompensationsåtgärder.
Studien visar också på många tydliga likheter i värderingar som kan ligga till grund för hur miljökompensationsverktyget kan utvecklas. Till exempel prioriterades generellt nyttoaspekten framför närhetsprincipen; många är positiva till att kompensationsåtgärderna görs större än 1:1 för att kompensera för till exempel osäkerheter och tidsskillnader mellan skada och åtgärd. Det finns också ett starkt stöd för att beslutsgrunderna för en miljökompensation ska vara väl dokumenterade; att lokala fritidsintressen bör få påverka utformningen av kompensationsåtgärderna och att intresseorganisationer inte bara ska informeras om utan också delta i beslut om val av kompensationsåtgärder.
För mer information: Jesper.Persson@slu.se
Tel: 040-41 51 55, 076-118 00 69
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
