Kopplingen mellan våldsamma datorspel och aggressivitet ifrågasätts
Den finns en långvarig och med jämna mellanrum uppblossande debatt om den eventuella kopplingen mellan våldsamma datorspel och aggression. Men en grupp forskare vid Göteborgs universitet ifrågasätter hela utgångspunkten för debatten om datorspel och aggressivitet.
I en artikel redovisar de en ny studie där främst samarbete visar sig vara en nödvändig egenskap för att klara sig i den våldsamma spelmiljön.
Där det ena lägret i debatten bland annat hävdar att spelare lär sig att samarbeta, blir bättre på att se komplexa sammanhang, tränar sig i att se orsak och verkan, reflekterar över handlande och konsekvenser och förstår saker som hur man blir skickligare, så ser det andra lägret istället risken för att spelen medverkar till ett våldsamt och aggressivt beteende utanför spelvärlden.
Den aktuella studien av Ulrika Bennerstedt, Jonas Ivarsson och Jonas Linderoth, ”How gamers manage aggression: Situating skills in collaborative computer games”, presenteras i International Journal of Computer-Supported Collaborative Learning.
Forskargruppen i Göteborg har genom hundratals timmar av deltagande observation och via videoinspelningar analyserat spelare som kämpar med och mot varandra i on-line-spel, med fokus på våldsamma och komplicerade kampsituationer, i det de kallar den porträtterade aggressionen.
– För att lösa kampsituationerna krävs ett sofistikerat och koordinerat samarbete spelare emellan. Vi har analyserat vilka egenskaper eller kunskaper hos spelarna som krävs för att klara de komplicerade momenten, säger Jonas Ivarsson, docent vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande.
Svaret är att det i första hand handlar om att vara strategisk, vara tajmad och om att ha tekniska kunskaper. Att handla burdust, aggressivt eller emotionellt premieras inte.
– Det tänkta sambandet mellan spel och aggression handlar om så kallad transfer, idén om att kunskaper som man tillägnar sig i en specifik situation sedan kan utnyttjas och användas i helt andra sammanhang. Det är en grundfråga som pedagogisk forskning intresserat sig för i minst 100 år, om hur man får till en fungerande design av en lärandesituation så att det som lärs ut går att anamma ute i verkligheten. Det är en ganska problematisk fråga utan några självklara svar, säger Jonas Ivarsson.
– Vi ifrågasätter egentligen hela utgångspunkten för den pågående debatten, den har inte förankring i ett reellt problem, mer i ett hypotetiskt resonemang, säger han.
