Politiskt triangeldrama i det ockuperade Danmark
Steffen Werther har i sin avhandling studerat hur SS:s storgermanska ideologi togs emot av två konkurrerande nationalsocialistiska partier i södra Danmark under andra världskriget. Vad hände egentligen när även SS trädde in i den politiska bilden?
Tysklands ockupation av Danmark var startskottet för ett politiskt triangeldrama mellan tre nationalsocialistiska läger. I Nordschleswig/Södra Jylland fanns sedan tidigare två lokala nazistpartier: dansksinnade Danmarks Nationalsocialistiske Arbejderparti (DNSAP) och minoritetstyskarnas parti Nationalsozialistische deutsche Arbeiterpartei Nordschleswig ( NSDAP-N).
Den storgermanska ideologi som SS förespråkade utgick från föreställningen om en gemenskap baserad på ras. De ansåg att det fanns en nordisk-germansk ras och att den skulle enas i ett rike, oavsett vilka nationaliteter som innefattades. Detta gick stick i stäv med de två partiernas olika ståndpunkter.
De danska nazisterna i DNSAP ville i första hand värna om det danska folket och fruktade att de skulle förlora sin nationella självständighet om de ingick i ett storgermanskt rike.
– De misstänkte att den storgermanska ideologin kunde vara illa klädd imperialism. De såg framför sig hur Danmark skulle bli en liten provins i ett germanskt rike styrt av Tyskland, säger Steffen Werther som är nybliven filosofie doktor i historia.
Även minoritetstyskarna i NSDAP-N var negativt inställda till den storgermanska ideologin. Detta berodde på att SS gjorde misstaget att kategoriserade minoritetstyskar som danskar, eller som en del av den ”nordiska rasen”.
– Det var en direkt förelämpning mot minoritetstyskarna i NSDAP-N som såg sig själva som tyskar först och främst, de ville inte ingå i någon större germanska gemenskap som inkluderade andra nationaliteter, säger Steffen Werther.
De ville däremot att gränsen från 1920 skulle dras om, så att Nordschleswig återigen skulle tillhöra Tyskland, berättar Steffen Werther.
Båda partierna befann sig således i en mycket pressad situation efter ockupationen. De ville inte ge upp sina olika nationella linjer, men kunde på grund av den extrema maktskillnaden inte dra sig undan SS:s krav och anspråk.
Partierna försökte tillmötesgå SS genom att exempelvis välja ut de argument ur den folkligt-nationella och den rasistisk-storgermanska repertoaren, som bäst passade deras egna politiska mål. Men samarbetet kom aldrig längre än till att ske under ytterst motvilliga förhållanden.
– Den grundläggande konflikten mellan de nationalsocialistiska gemenskapsbegreppen ”ras” och ”folk” löstes aldrig. Ingen av parterna kunde gå med på den lösning som motståndarna förelog, säger Steffen Werther.
ÖVRIG INFORMATION
Steffen Werther är filosofie doktor i historia, efter att ha genomgått forskarutbildning vid Baltic and East European Graduate School och Institutionen för genus, kultur och historia vid Södertörns högskola i Sverige. Som BEEGS-doktorand har hans formella hemvist varit Historiska Institutionen, Stockholms universitet.
Den 17 februari 2012 försvarade han sin avhandling SS Visions and Borderland Realities. The Fate of the ”Greater Germanic” Ideology in South Jutland
Tysk titel: SS-Vision und Grenzland-Realität. Vom Umgang dänischer und ”volksdeutscher” Nationalsozialisten in Sønderjylland mit der ”grobßgermanischen” Ideologie der SS
