Svenskt plutonium hade fel form
Sverige har skickat 3,3 kilo plutonium och 9 kilo utarmat uran till USA, avslöjade utrikesminister Carl Bildt i mars. Forskning.se tog reda på varför.
Vad är det för material?
– Det är en blandning av uran och plutonium, det mesta i oxidform och av svenskt ursprung, som tidigare ingått i svensk statlig forskning och utvecklingsverksamhet, främst på Studsvik. Materialet har använts för att utveckla processer för framtida komplement till kärnkraftsindustrin. Man planerade att upparbeta kärnbränsle för att framställa så kallat MOX-bränsle (mixed oxide) på 1960- och 70-talet, säger Lars Hildingsson, specialist på Strålsäkerhetsmyndigheten. Denna forskning lades dock ner på 1970-talet.
Så det radioaktiva materialet har redan legat i över 40 år?
– Ja, men det har varit väl förpackat och strålskyddat. Mest handlar det om alfastrålning som är ganska enkelt att avskärma. Man har velat bli av med det länge.
Är 3,3 kilo plutonium mycket eller lite?
– Det är mycket i den meningen att det kan skada människor och miljö på grund av sin radiotoxicitet. Men det är tveksamt om det är tillräckligt för ett kärnvapen.
Varför har inte Sverige kunnat ta hand om det själv?
– Materialet har en annan fysisk och kemisk form än vårt vanliga använda kärnbränsle, som mellanlagras på CLAB (Centralt mellanlager för använt kärnbränsle) utanför Oskarshamn. Det passar helt enkelt inte i våra system.
Vad händer med det i USA?
– Det är inte helt beslutat, men USA bygger just nu en anläggning för framställning av MOX-bränsle. Eftersom de också nedrustar delar av sitt kärnvapenprogram har de ett överskott på tiotals ton plutonium från kärnstridsspetsar som på så vis kan tas tillvara. Det betyder att USA kan ta hand om den form av plutonium som Sverige hade. Deras åtagande omfattar nukleär icke-spridning, det vill säga materialet får bara användas i fredligt syfte.
Varför blev det aktuellt att skicka det till USA just nu?
– Reaktorn R2 på Studsvik, där materialet hittills förvarats, ska snart nedmonteras så läget var akut. Samtidigt öppnades möjligheten att skeppa materialet till USA.
Text: Eva Barkeman, forskning.se
Fotnot: Se även forskning.se:s tema om Kärnkraft.
Kontaktinformation
red@forskning.se
