Patienter sätter betyg på tvångsvården
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i en studie för första gången frågat patienter med psykossjukdom om hur de vill bli tvångsvårdade när de får återfall. Studien har lett fram till en ny samarbetsplan som används inom psykosvården i Västra Götaland.
Bland patienter med psykossjukdom är det mycket vanligt med återfall. Eftersom människor i psykos saknar sjukdomsinsikt handlar det ofta om tvångsvård – en ibland traumatisk upplevelse där du medicineras och slås i bälte mot din vilja.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har i en studie tillsammans med Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Lunds universitet och Vårdalinstitutet intervjuat tolv personer som tvångsomhändertagits för psykossjukdom.
Studien har resulterat i en ”individuell samarbetsplan”, som syftar till att förbättra tvångsomhändertagandet, och som nu införts vid två vårdkedjor för psykossjukdom i Västra Götaland.
– Det här är ett nytt sätt att samarbeta med tvångsvårdade patienter, genom att ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter av vården, säger Eva Andréasson, forskare vid Sahlgrenska akademin och psykiatrisjuksköterska vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Samarbetsplanen innehåller tre delar. I den första, som görs när patienten är utskriven och tvångsvården och har återhämtat sig, får patienten betygsätta olika moment i vården – synpunkter som sedan återkopplas till vårdenheten.
I nästa del får patienten beskriva hur han eller hon skulle vilja omhändertas vid eventuellt återfall. I många fall har patienterna väldigt konkreta önskemål, till exempel råd om hur personalen ska få dem att självmant ta sin medicin. Den tredje delen handlar om att patienten utvärderar och betygsätter vården vid ett eventuellt återfall.
Resultaten från samarbetsplanen har ännu inte utvärderats, men den bakomliggande studien visar på flera teman som tvångsomhändertagna anser särskilt viktiga, bland annat behovet av att vara delaktig, självständig och att ”bli sedd som en medmänniska”.
Det är dock inte alla patienter som klarar att upprätta en individuell handlingsplan.
– Att utföra tvångsåtgärder är oerhört svårt, och trots goda intentioner blir det inte alltid så bra för patienten som man önskat. Tanken på att kanske behöva tvångsvård igen kan därför bli för jobbig för en del, säger Eva Andréasson.
– Vår förhoppning är ändå att samarbetsplanen ska minska patienternas lidande och bidra till att öka kunskapen om vilket stöd de behöver.
Studien Patients treated for psychosis and their perceptions of care in compulsory treatment: basis for an action plan publicerades i Journal of Psychiatric And Mental Health Nursing.
UR STUDIEN: RÖSTER OM TVÅNGSVÅRD:
”Jag tycker som sagt att de kunde tilltala mig oftare. Om man är inne i sina egna psykotiska tankar, då är det bra att bli lite distraherad. Det kan vara om vädret, sport eller vad som helst”
”Jag hade fått för mig att det fanns en gaskammare i källaren på psyket, att de gasade patienterna där (—). Då berättade han att han hade duschat där, att det var personalduschar. Jag tyckte det var bra att han sa det. För en del i sjukvården vill inte prata om vanföreställningar, de sopar liksom undan dem”
”Jag vill ha sällskap hela tiden när jag kommer in, för då är jag väldigt rädd”
