Brottsoffer får för låga ersättningar
En person som blivit misshandlad får idag 15 000 kronor när en mer rättvis kompensation borde ligga på 50 000. Detta är såväl brottsoffren själva som övrig allmänhet eniga om enligt en ny undersökning från Lunds universitet. Men går det verkligen att sätta en siffra på vad som är upprättelse för en kränkning? Ja, rättssociologen Karl Dahlstrand visar i en ny studie visar hur kränkningar kan värderas och förstås på ett nytt sätt.
Idag finns en allmän uppfattning bland brottsoffer och allmänhet att den som blivit utsatt för brott inte får tillräcklig ersättning och att brottslingar slipper för lindrigt undan. Stödet är samtidigt stort för att den utsatte ska få ekonomisk kompensation och upprättelse.
– Samhällets markering i form av ett rättvist skadestånd är viktigt för brottsoffrets känsla av upprättelse, säger Karl Dahlstrand.
Men ersättning i form av pengar för en skada som inte är ekonomisk har haft en mycket låg status inom juridiken. Att sätta prislapp på en kränkning har bedömts som något alltför subjektivt och problematiskt för att det ska vara möjligt att få fram en rättvis siffra. Istället har en mer begränsad schablonersättning vuxit fram som medfört en mekanisk och standardiserad tillämpning inom ett känsligt område.
Men hur uppskattar man då vad som är en rimlig nivå för ersättning? I två omfattande enkätundersökningar har Karl Dahlstrand låtit sammanlagt nästan 1400 personer sätta prislappar på kränkningar som våldtäkt, dråpförsök, misshandel, sexuellt ofredande etc.
– Tvärtemot vad man hade kunnat tro så hade de tillfrågade en klar uppfattning över hur mycket varje kränkning bör ersättas med, säger Karl Dahlstrand. De har alltså inte bara tagit siffror ur luften utan helt oberoende av varandra kommit fram till liknande belopp och utvecklat en rimlig proportionalitet mellan olika kränkningar. Det är också intressant att brottsoffer och allmänhet gör liknande bedömningar.
Karl Dahlstrand menar att styrkan i hans resultat borde bli en vändpunkt när det gäller synen på skadestånd för kränkningar: det finns en stark social norm ute i samhället om dessa ersättningar vilket medför att de inte är så subjektiva eller godtyckliga som man har trott.
Dagens sanktionssystem vid brott är idag väldigt snåriga, menar Karl Dahlstrand. Till och med juristerna har ibland svårt att få klarhet i vad som gäller i det komplicerade samspelet mellan straffrätt, skadeståndsrätt, brottskadeersättning och olika försäkringsvillkor. Men om brottsoffret ska känna upprättelse så måste processen bli enklare och tydligare.
– Såväl straffrätten som skadeståndsrätten skulle behöva genomgå någon form av ”reformation” om den ska erhålla legitimitet bland medborgarna och för att de berörda parterna ska uppleva processen rimlig och rättvis. En sådan tydlighet skulle öka förståelsen av processen och främja känslan av upprättelse och därmed skulle fokuseringen på ersättningsnivåerna också kunna minska, säger Karl Dahlstrand. Så här mycket skiljer sig allmänhetens och brottsoffrens bedömningar från rådande praxis när det gäller vad som är rimligt att få i kränkningsersättning för olika brottstyper:
Misshandel: Praxis: 15.000 Allmänhetens medianvärde: 50.000 Brottsoffrens medianvärde: 50.000
Våldtäkt: Praxis:75.000 Allmänhetens medianvärde:100.000 Brottsoffrens medianvärde: 100.000
Rån: Praxis:10.000 Allmänhetens medianvärde:60.000 Brottsoffrens medianvärde: 50.000
Sexuellt ofredande: Praxis: 10 000 Allmänhetens medianvärde: 50 000 Brottsoffrens medianvärde: 50 000
Dråpförsök Praxis: 60.000 Allmänhetens medianvärde: 120.000 Brottsoffrens medianvärde: 150.000
Olaga hot Praxis: 15.000 Allmänhetens medianvärde: 75.000 Brottsoffrens medianvärde: 50.000
KONTAKT OCH INFORMATION
Mer information: Karl Dahlstrand disputerade den 25 maj med avhandlingen Kränkning och ersättning: En rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer. Han nås på 046-222 3463 eller e-post karl.dahlstrand@soclaw.lu.se
