Ekonomiska styrmedel för en hållbar personbilstrafik leder till social ojämlikhet
De ekonomiska styrmedlen riktade mot personbilstrafik leder till att transportrelaterad social ojämlikhet och utsatthet ökar. Styrmedlen förväntas försämra tillgängligheten för de medborgare som har svårt att bära ökade transportkostnader, men som samtidigt måste använda bil för att få tillgång till nödvändiga samhällsfunktioner. Läs mer i VTI notat 33-2012.
Ekonomiska styrmedel riktade mot personbilstrafik för att åstadkomma hållbara transporter har uppmärksammats alltmer i internationell tillgänglighetsforskning under senare år. I tillgänglighetslitteraturen behandlas och diskuteras dessa ekonomiska styrmedel utifrån forskningsresultat inom fältet kring ojämlika strukturella förhållanden när det gäller medborgares tillgång till transporter och dess sociala konsekvenser. Detta konstateras i en nyligen utkommen rapport från VTI (notat 33-2012).
Genomgående bedöms de ekonomiska styrmedlen leda till att transportrelaterad social ojämlikhet och utsatthet ökar. Styrmedlen förväntas försämra tillgängligheten för de medborgare som har svårt att bära ökade transportkostnader, men som samtidigt måste använda bil för att få tillgång till nödvändiga samhällsfunktioner såsom exempelvis arbete, baskonsumtion, utbildning, hälso- och sjukvård. I grunden hänger denna problematik samman med en bilanpassad samhällsbyggnad avseende lokaliseringsmönster och transportinfrastruktur som försvårar för människor att skapa tillgänglighet med andra transportmedel: gång-, cykel- och kollektivtrafik. De ekonomiska styrmedlen som sådana avvisas inte i litteraturen. Däremot riktas kritik mot att införandet av dessa inte åtföljs av förändrade lokaliseringsmönster samt satsningar på alternativ transportinfrastruktur som minskar medborgares bilberoende och som därmed skulle mildra negativa jämlikhets- och fördelningseffekter.
I tillgänglighetslitteraturen poängteras att kunskapen generellt är bristfällig kring bilberoende respektive hur tillgängligheten med alternativa transportslag ser ut i samhället; hur tillgänglighet fördelar sig mellan individer och grupper med olika transportförutsättningar och transportbehov i samspel med lokaliseringsmönster och transportinfrastruktur.
Bristen på kunskap förklaras med att tillgänglighet kräver analys av empiriska faktorer som traditionellt har ansetts ligga utanför transportområdet. I mycket transportforskning fokuseras resande och rörlighet som sådant. Denna fokusering präglar även FoU om ekonomiska styrmedel, vilket således medför att jämlikhets- och fördelningseffekter avseende rörlighet utreds.
Tillgänglighet kräver studium av hur människors transportbehov och transportvillkor är sammanlänkade med hur samhällslivet är organiserat i tid och rum. För att utreda jämlikhets- och fördelningseffekter av ekonomiska styrmedel avseende tillgänglighet måste modeller och metoder som kan hantera sociospatiala förhållanden appliceras, där hänvisning görs till utvecklingsarbetet inom tillgänglighetsforskningen kring social impact assessments och accessibility planning.Läs mer: VTI notat 33-2012
