Att leva i spåren av bröstcancer

Bröstcancer är ett stort hälsoproblem i hela världen. I Sverige är det den vanligaste cancerformen hos kvinnor med ungefär 30 procent av alla cancerfall och nära 8 000 drabbades under 2010. I behandlingen har kirurgi en betydande roll och hos nära hälften av kvinnorna opereras hela bröstet bort, så kallad mastektomi. Tack vare bättre diagnostik och behandling överlever allt fler sin bröstcancer. Den relativa femårsöverlevnaden är 88 procent och tioårsöverlevnaden 79 procent. Det betyder att ett stort antal kvinnor i vårt samhälle lever i en förändrad kropp orsakad av bröstcancer och dess behandling. Vården lägger stort fokus på överlevnad, men behöver också förstå erfarenheten av att leva vidare med eller utan ett rekonstruerat bröst efter mastektomi. Avhandlingen beskriver detta på olika sätt.

I samhället finns en utbredd föreställning om att brösten är betydelsefulla för en kvinnas identitet och för hennes känsla av attraktivitet och sexualitet. Resultaten i avhandlingen visar emellertid att så inte alltid är fallet. De flesta säger nej till rekonstruktion av bröstet. För en del passerar bröstförlusten relativt obemärkt och en rekonstruktion känns därför inte nödvändig. Andra drabbas djupare och betraktar en bröstrekonstruktion som livsnödvändig. En bröstrekonstruktion kan upplevas som en lång och krävande process. Många kvinnor berättar att den kräver många egna initiativ och att de var förvånade över att det var en så omfattande operation med oväntat lång återhämtningstid. Trots det beskrev de sin bröstrekonstruktion som mycket betydelsefull.

Bröstcancer och mastektomi kan störa sexualiteten för många kvinnor. En del beskrev en kraftfull känsla av att inte bara förlorat ett bröst utan också sin sexualitet. Det verkar också som om centrala aspekter på sexualiteten, som att uppfatta sig själv som sexuellt attraktiv och att känna sig bekväm i intima situationer, snarare försvåras med tiden oavsett om kvinnan hade genomgått bröstrekonstruktion eller inte.

För att kunna uppfylla kvinnans individuella behov behöver vårdpersonalen öppna för samtal och lyssna på kvinnornas berättelser för att därmed öka förståelsen för deras specifika upplevelse. Det är viktigt att uppmärksamma hur den enskilda kvinnan själv upplever betydelsen av att ha förlorat ett bröst och inte låta sig styras av schabloner kring bröst–sexualitet–kvinnlighet.
Ulrika Fallbjörk är doktorand vid institutionen för omvårdnad. Avhandlingen utgår också från institutionen för socialt arbete.

KONTAKT
Ulrika Fallbjörk
Telefon: 090-786 92 22
Mobil: 070-636 24 74
E-post Ulrika.Fallbjork@nurs.umu.se

Fakultetsopponent är docent Yvonne Wengström, Karolinska institutet, Huddinge.
Läs hela eller delar av avhandlingen