Språkliga och kulturella skillnader i vårdmötet försvårar vård på lika villkor

Vård på lika villkor är något som de flesta tar för självklart. Men hur ser det ut i verkligheten? Och hur påverkar kulturella och språkliga skillnader och olika referensramar vårdmötet? Det har distriktsläkaren Eivor Wiking vid Centrum för allmänmedicin i Stockholm intresserat sig för. I sin doktorsavhandling har hon studerat hur invandrarpatienter som behöver tolk, distriktsläkare och tolkar uppfattar vårdmötet och vad det kan leda till om det inte alltid är lyckat. Forskningen är utförd med enkätfrågor och djupintervjuer på 12 vårdcentraler i Stockholm. Totalt deltog 62 patienter från Chile, Iran och Turkiet, 74 tolkar och 75 distriktsläkare.

– Dagligen möter vi i vården patienter från olika delar av världen där tolk måste användas under läkarbesöket. Trots goda ambitioner kan missförstånd och oklarheter ändå uppstå. Själva mötet och samtalet är ofta avgörande för att kunna ställa diagnos och välja behandling, vilket gör det betydelsefullt och praktiskt viktigt att studera, säger Eivor Wiking som arbetat som distriktsläkare i ett invandrartätt område i Stockholm i många år.

Av resultaten i avhandlingen framgår att cirka hälften av patienterna som haft tolk vid läkarbesöket upplevde kommunikationsproblem på grund av språkliga och kulturella skillnader. Det ledde bland annat till att de kände sig osäkra på om deras sjukdomshistoria och information uppfattats rätt. I intervjumaterialet framkom även att tolkarna kände osäkerhet, som i vissa fall kunde leda till att de anpassade tolkningen och förenklade ord. I de fall läkarna kände sig osäkra att allt var korrekt uppfattat kunde det leda till fler återbesök och undersökningar. Nära 40 procent av läkarna tyckte inte att tiden för konsultationen var tillräcklig.

Men närmare 90 procent av tolkarna upplevde att patienterna var nöjda. Och bland läkarna trodde 85 procent att patienterna var nöjda med samtalet. Det överensstämmer rätt väl med patienternas egna upplevelser som beskrivs i avhandlingen. Cirka 80 procent av patienterna kände sig respekterade för sin kultur, personlighet och önskemål.

– Det är höga siffror, trots upplevda kommunikationsproblem. Samtidigt verkar de kulturella och språkliga skillnaderna begränsa möjligheten att förmedla fakta, tankar och känslor. Konsekvensen kan bli att patienten får fel eller ingen behandling alls, fast de skulle behöva det, menar Eivor Wiking.

Både läkare och tolkar efterlyste mer utbildning om kulturell kompetens i vården.

– Kulturell kompetens handlar om förmågan att hantera kulturella olikheter och att kunna kommunicera med människor som har en annan kulturell referensram än den som man själv har.  Mer kulturell kompetens i vården behövs. Det är även ett ämne som borde komma in tidigt på alla vårdutbildningar. Så är det inte i dag, konstaterar Eivor Wiking.

Hon föreslår också att det bör satsas på mer utbildning för vårdpersonal om hur migrationen påverkar hälsan och lyfter fram vikten av att anlita professionella tolkar.

– De flesta vårdenheter har väl fungerande nätverk när det gäller tolkanvändning, men en del förlitar sig på anhöriga och vänner som tolkar, som inte är neutrala och opartiska utan befinner sig i en jävsituation. Även om de ska ses som en resurs, finns risken att viktig information inte kommer fram och att patienten kan bli felbehandlad, säger Eivor Wiking.

INFORMATION OCH KONTAKT
Centrum för allmänmedicin är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.  Eivor Wikings doktorsavhandling presenterades vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet den 14 september 2012.

Doktorsavhandling: ”Health care on equal terms for immigrants in Sweden”, Eivor Wiking, ISBN: 978-91-7457-841-6