Hur är det att leva med bipolär sjukdom?
I en ny avhandling från Linnéuniversitetet undersöker Marie Rusner karaktären av bipolär sjukdom ur ett existentiellt perspektiv. Hon visar vad som gör ett gott liv möjligt, både för personer med bipolär sjukdom och för deras närstående.
Avhandlingen är skriven ur de berördas perspektiv och kunskapen som beskrivs gör det möjligt för personer med bipolär sjukdom att förstå, sätta ord på och kommunicera hur deras tillvaro ser ut och vad de behöver, vilket i sin tur ökar deras möjligheter att påverka sina liv. Det ökar också möjligheterna för professionella vårdare att utforma vården, både innehållsmässigt och organisatoriskt, så att den kan möta de berördas faktiska behov på ett adekvat sätt.
– Synen på vård för dessa personer behöver förändras. Den bör präglas av samsyn, samarbete och transparent kommunikation mellan personerna med bipolär sjukdom, deras närstående och vården, säger Marie Rusner. Det gemensamma målet bör handla om att möta faktiska behov, och att stärka samhörighet för att göra vardagslivet mer bärkraftigt.
Avhandlingen visar att tillvaron med bipolär sjukdom karaktäriseras av extra dimensioner. Det finns en särskild intensitet och spännvidd i sättet att vara som gör att livet med bipolär sjukdom blir mer motsägelsefullt och svårbegripligt än ett ”vanligt” liv. Tillvaron präglas därför av en ständig kamp att försöka förstå och förhålla sig till denna komplexa och mångfacetterade erfarenhetsvärld. Livet kompliceras dessutom av att sjukdomen är sammanflätad med den person man är. Personer med bipolär sjukdom beskriver en stark medvetenhet om att deras liv präglas av något mer men att de saknar ord för denna erfarenhet.
– Bipolär sjukdom innebär så mycket mer än växlingar mellan episoder av depression eller mani, säger Marie Rusner. Beteckningen ”bipolär sjukdom” ser därför ut att vara otillräcklig eftersom den endast återspeglar de mer uppenbara och synliga dimensionerna av ohälsan, medan de som präglar livet i sin helhet förblir dolda. Det begränsar möjligheterna att förstå hur svårgripbar och förvirrande tillvaron kan vara för individen.
Avhandlingen visar också att det är otillräckligt att bara se till individuella behov hos personer med bipolär sjukdom. Det är ett bärkraftigt vardagsliv som är den viktigaste faktorn för ett gott liv med bipolär sjukdom. Därför behöver även närståendes situation och behov beaktas. Närstående spelar en avgörande roll för välbefinnandet hos personerna med den psykiska ohälsan. Deras tillvaro karaktäriseras emellertid av en paradoxal utsatthet. De är livsnödvändiga men ofta utestängda och ensamma i en kamp för livet, samtidigt som även deras liv överskuggas av sjukdomens konsekvenser. Deras behov får stå tillbaka till förmån för den andre personens behov. Det är därför viktigt att förstå och möta behoven både hos personerna med bipolär sjukdom och hos deras närstående på ett sådant sätt att det gemensamma vardagslivet blir bärkraftigt.
– Jag vill med denna avhandling, säger Marie Rusner, synliggöra de berördas perspektiv på livet med bipolär sjukdom och de behov som följer.
Avhandlingen ”Bipolär sjukdom – ur ett existentiellt perspektiv”, försvaras vid en offentlig disputation, den 16 november 2012, kl 10.30. Plats: Sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är professor Ove Hellzén, Mittuniversitetet.
Marie Rusner har bland annat en bakgrund som specialistsjuksköterska inom psykiatri och arbetar nu som forskningsledare på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. Hon har haft sin doktorandanställning på Högskolan i Borås och genomfört sin avhandling inom forskningsämnet vårdvetenskap.
