Självläkande asfalt sparar miljarder
Med hjälp av nanoteknik ska de skapa asfalt som är självläkande. Tekniken ska markant förlänga vägarnas livslängd, och KTH-forskarna uppskattar denna till en fördubbling. Om vägarna i så fall skulle hålla 40 år istället för dagens 20 skulle det innebära en besparing på 1 miljard kronor årligen på det svenska statliga vägnätet.
Därutöver finns det ett kommunalt vägnät inom vilket besparingspotentialen är lika stor.
Bitumen är ett bindemedel bestående av kolväten, och det används i ytbeläggningen för körbara ytor som asfalt. Det är helt enkelt det material som gör asfalten så trevlig att köra på.
Det är med detta bindemedel som KTH-forskarna ska arbeta.
Nicole Kringos, universitetslektor vid KTH och vetenskaplig föreståndare för kompetenscentret Road2Science på KTH, berättar att hon tillsammans med de andra forskarna precis fått ett anslag som möjliggör forskning runt självläkande asfalt.
Vinsterna med en sådan typ av vägbeläggning är stora.
– Enbart en fördubbling från dagens livslängd för asfalt om cirka 20 år till det dubbla skulle innebära en besparing på runt 1 miljard kr per år för det statliga vägnätet. Därutöver har vi ett kommunalt vägnät inom vilket besparingspotentialen är av samma storleksordning. Om man ser till Europa och världen i övrigt blir siffrorna närmast svindlande, för att inte tala om de exportintäkter en sådan här ny typ av produkt kan generera i framtiden, säger Nicole Kringos.
Vad är det då Nicole Kringos och de andra forskarna ska göra? Jo, som bekant är bitumen det svarta i asfalt, och en restprodukt från framställningen av till exempel bensin från olja. Poängen är att bitumen redan idag i viss mån är självläkande, rent naturligt. Beroende på varifrån oljan kommer har dock bitumen skiftande egenskaper, så även när det kommer till den självläkande delen.
Nicole Kringos har teorier och modeller för hur den självläkande asfalten ska kunna framställas och användas på samtliga vägar. För att kunna göra det måste bitumen analyseras för att se varför viss bitumen fungerar bättre än annan.
– Vi ska fokusera på vad i bitumen det är som gör att den kan laga sig själv. Vad som gör att sprickor i vissa vägbanor har reparerat sig per automatik medan andra finns kvar. Många av de skador i vägarna som finns idag kan avlägsnas med självlagande asfalt, så forskingen är viktig. Det är inte bara så att framtida reparationer kan undvikas, med större förståelse för bitumen kan vi också ta reda på när reparationer behöver utföras. God planering sparar också mycket pengar, säger Nicole Kringos.
Det är inom området bituminösa beläggningar som Nicole Kringos i samråd med Ulf Karlsson, professor i materialfysik vid KTH, formulerat en ansökan till Vetenskapsrådet och fått den beviljad. Denna ansökan har titeln ”Carpe healing: Optimizing road-lifetime by enhancing asphalt’s self-healing potential”. Då Vetenskapsrådet mycket sällan beviljar projekt som berör bygg- och anläggningsområdet vittnar detta om en betydande vetenskaplig höjd för ett projekt med koppling till bygg- och anläggningssektorn.
KONTAKT
För mer information, kontakta Nicole Kringos på 08 – 790 87 00 eller kringos@kth.se.
