Felaktig sockerstatistik döljer ökat sockerintag

– Jag upptäckte att den officiella sockerstatistiken är helt missvisande när jag i min idéhistoriska forskning försökte rekonstruera västerlandets möte med socker. Socker är en skapad kulturprodukt. Sockerätandet är därför ingen naturgiven institution, säger Kristian Petrov, doktor i idéhistoria och projektforskare på Södertörns högskola.

Sockerkonsumtionen har ökat sedan 1600-talet, oberoende av löneutvecklingen, importrestriktioner och handelsblockader. Sockerindustrin har själv hävdat att det någon gång vid mitten av 1900-talet skulle ha skett en nertrappning. Men Kristian Petrov menar att det handlar om missvisande mätningar:

– Ökningen fortsatte efter andra världskriget men i form av socker som man beslutat sig för att inte mäta, det vill säga fruktos, glukos med mera.

Förr i tiden använde ”vanligt folk” exempelvis kummin, mynta och enbär som smaksättning i matlagning och bakning (samt sötningsmedel med naturliga bismaker som honung och torkad frukt). Mer exotiska kryddor var främst förbehållna adeln, till exempel saffran och kardemumma. Det var dock en väldigt nyanserad smakvärld med många olika slags framträdande ingredienser. Men detta förändrades när socker började ersätta andra smaksättningsmedel och blev den nya statussmaken, menar Kristian Petrov.

– Pepparkaka är en av få länkar till en medeltida smakvärld. Pepparkakan innehåller många starka smaker, bland annat av kryddpeppar, ingefära och nejlika, sådana smaker ges knappt något utrymme i dag. Sockerkaka under 1970-talet, eller de senaste årens cupcakes är exempel på vår tids likriktade smak. Vi har fått standardiserade smakpreferenser med en allestädes närvarande intensiv rund sötma. Det är den smaken som vi tycker om och vill ha. Det har gått från en väldigt diversifierad smak till en mer enkelsidig.

Denna utveckling syns bland annat i att Kajsa Warg efterhand fick kritik för att hon använde för mycket kryddor och för lite socker sin matlagning. Det sågs som ett tecken på bakåtsträvande.

Kristian Petrov menar att dietister, folkhälsovårdande myndigheter, läkare och hälsobloggare är rörande överens med tillverkare av socker och sockerrika produkter, om att svenskar inte har ökat sin sockerkonsumtion under de senaste 40 åren, vissa säger till och med de senaste 80 åren.

– Det finns en samstämmighet kring att vi endast har övergått från att äta hemlagade söta efterrätter till att dricka fabrikstillverkade flytande kalorier i form av läsk, säger Kristian Petrov.

Påståendet om oförändrat sockerintag bygger emellertid på förbrukningsstatistik från Jordbruksverket som endast mäter det uppskattade intaget av sackaros, så kallat ”vitsocker”, men inte av andra sockerarter, som utvinns ur andra källor än sockerrör och sockerbeta.

– Sackaros är i dag inte längre det viktigaste energi- och sötningsmedlet i läsk, godis, glass och snacks. Istället utgör till exempel glukos- och fruktossirap, som utvinns ur majs, en allt större andel.

Sockerstatistiken speglar inte att konsumtionen av socker och plockgodis har ökat lavinartat sedan 1980-talet. Den mäter bara en liten del av det socker som svenskarna varje år får i sig genom mat, dryck och bakverk.

– Konfektyr- och snacksindustrin kan bekvämt luta sig tillbaka eftersom sockerkonsumtionen inte tycks ligga bakom den parallellt galopperande fetmaepidemin, menar Kristian Petrov.

– Att tillverkare av sötsaker inte har intresse av att slå hål på denna myt är en sak. Att kostexperter och folkhälsopolitiker inte gör det är däremot märkligare, säger Kristian Petrov.
Mer information

Kristian Petrov forskar annars vanligen om rysk och sovjetisk idéhistoria och om kosmopolitism i en östeuropeisk kontext, men har på senare tid även börjat utforska områden som tangerar psykiatri, medicin och nutrition, med fokus på känslolivets och den psykiska ohälsans idéhistoria samt kontroverser inom näringsfysiologi. Områdena kallas för Food Studies och Medical Humanities.