Värme stoppar smittämnen i avfall
Värmebehandling är en bra metod för att göra det möjligt att använda till exempel slaktavfall och gödsel på åkrarna utan risk för smittspridning. Josefine Elving, SVA, disputerade strax före jul på sina studier av vilken betydelse olika temperaturer har för att sådana jordförbättringsmedel inte ska sprida sjukdomsframkallande mikroorganismer.
Spridning av organiskt avfall på mark bidrar till ett naturligt kretslopp av näringsämnen och förbättrar viktiga egenskaper hos jorden. I organiskt avfall kan dock även finnas sjukdomsframkallande bakterier, parasiter och virus. Källan till dessa smittämnen kan vara sjuka djur och människor, men de kan även komma från symptomfria bärare.
Genom olika hygieniserande behandlingar, som exempelvis görs med värme eller ammoniak, alternativt restriktioner som till exempel begränsar bete, skörd eller val av gröda, kan risken för spridning av sjukdomsframkallande mikroorganismer minskas.
”Smittskydd viktigt”
– Smittskyddsfrågan är viktig, säger Josefine Elving. Syftet är inte att jaga skräck i allmänheten utan att belysa ett problem. Även fraktioner som avloppsslam, som vi i dag inte vill sprida på åkrarna, går att återanvända om vi ser det ur ett smittskyddsperspektiv.
– Smittskyddsaspekten är viktig att ta i beaktande likväl som återföring av växtnäringsämnen för att vi ska kunna upprätthålla ett långsiktigt hållbart lantbruk.
Josefine Elving har studerat hur kombinationer av tid och temperatur kan göra organiskt avfall som gödsel och hushållsavfall hygieniskt säkert att använda på lantbruksmark. Hon räknar med att hennes resultat ska kunna vara vägledande för de rekommendationer om hygienisering av organiskt avfall som SVA lämnar till andra myndigheter samt branschorganisationer.
Värm upp till över 50 grader
För att uppnå kraven i EU-förordningarna för hur man ska hygienisera material mot salmonella, enterokocker och värmetåliga virus rekommenderar Josefine Elving att materialet värms upp till över 50 grader. För att undvika tillväxt av exempelvis salmonella är det viktigt att under behandlingen undvika zoner i materialet som håller låg temperatur.
I vissa fall, beroende på värmetåligheten hos olika mikroorganismer, kan dock smittämnen dödas vid betydligt lägre temperaturer än 50 grader. Material smittat med fågelinfluensavirus är ett bra exempel på det, där redan temperaturer kring 35 grader kan räcka för att uppnå fullgod effekt.
– Vid utbrott av till exempel fågelinfluensa så har transporter av material till destruktion visats innebära risker för smittspridning. Då är kompostering på gården istället en möjlig väg att gå. Vi har en del att lära av länder som USA och Kanada som jobbar med detta, säger Josefine Elving.
Lagring och restriktioner kan inte ersätta hygienisering
Andra sätt att minska mängden av ett smittämne i organiskt avfall, som till exempel lagring och olika restriktioner för bete, skörd och grödor, kan inte helt ersätta en hygieniserande behandling, betonar hon i sin avhandling. Efter spridning till mark kan många mikroorganismer överleva lång tid i miljön och på så vis kan smittan föras vidare in i livsmedelskedjan.
Om ohygieniserat material sprids finns det även en risk för smittspridning i miljön genom avrinning till vattendrag och översvämning av landareal. Smittan kan även innebära en risk för vilda djur och människor som vistas i området, samt kan spridas vidare via vektordjur som fåglar och gnagare. Liksom vid lagring sker med tiden en minskning av mängden sjukdomsframkallande mikroorganismer även efter spridning av materialen till mark. Men det är svårt att förutse hur stor och snabb minskning som uppnås och variation i väderlek mellan år och säsong och många andra parametrar spelar därmed en viktig roll.
Josefine Elving arbetar nu vidare med riskvärderingar på en tvåårig post-doc-tjänst vid SVA.
