Jämställdhet och genus i infrastrukturplanering
I en VTI rapport redovisar två forskare resultatet av ett forskningsprojekt angående jämställdhet och genus i järnvägsplaneringen och ger också ett förslag på hur olika transportmyndigheter systematiskt skulle kunna arbeta med att integrera jämställdhet i infrastrukturplaneringen.
I VTI rapport 768 redovisar två forskare resultatet av ett forskningsprojekt angående jämställdhet och genus i järnvägsplaneringen och ger ett förslag på hur olika transportmyndigheter systematiskt skulle kunna arbeta med att integrera jämställdhet i infrastrukturplaneringen.
Utmärkande för mycket av den tidigare svenska forskningen om genus och transporter är att kvinnor och män framställs som relativt homogena grupper. Det får till konsekvens att skillnader i mäns och kvinnors resmönster överbetonas och likheter underbetonas, något som exempelvis leder till problem när mäns respektive kvinnors transportbehov ska formuleras. En annan konsekvens är att utsatta grupper av kvinnor och män med avseende på tillgång till transporter riskerar att osynliggöras.
Män och kvinnor utgör inte homogena befolkningsgrupper utan skiljer sig åt avseende ålder, yrke, inkomst, livsfas och hushållssammansättning – något som reflekteras i deras transportvillkor och aktivitetsmönster. Det finns internationell forskning kring sociala konsekvenser, genus och transporter där skillnader inom grupper problematiseras. Föreliggande rapport knyter an till Sveriges nationella jämställdhetsmål och till den internationella forskning som hanterar sociala konsekvensbedömningar och forskningsprojektet föreslår ett antal områden att arbeta vidare med i den svenska transportplaneringen.
En slutsats i rapporten är också att även om Trafikverket har initierat ett arbete med jämställdhetsmål i transportplaneringen, behöver man arbeta mer med att utveckla både policy och planeringsverktyg. Transportplaneringen ska ha metoder för att göra sociala konsekvensbedömningar, vilket i den del som här studerats (jämställdhetsintegrering) upplevs saknas av såväl tjänstemän, politiker och planerare.
Föreliggande rapport föreslår en metod med olika steg från upphandling till genomförande och utvärdering (olika delar svarar mot myndighetens interna respektive externa jämställdhetsarbete). Dessutom behöver de båda nivåerna policy och planering tydligt knytas samman så att det framgår hur det som står i policy också genomförs i praktiken. I det här sammanhanget blir kopplingen till regeringens krav på jämställdhet via regleringsbrev mycket viktig.
