Snart vår och risk för kaningulsot
Nu ökar frågorna om kaningulsot hos Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Under våren brukar den smittsamma sjukdomen sprida sig bland vilda kaniner och även tamkaniner kan drabbas. I riskområden rekommenderar SVA vaccinering.
Kaningulsot, eller Rabbit Viral Hemorrhagic Disease (RVHD), orsakas av ett calicivirus. Sjukdomen drabbar bara kaniner och har en mycket kort inkubationstid, en till tre dygn. De flesta kaniner dör och dödligheten är större hos kaniner äldre än två månader. Ett fåtal kaniner verkar vara motståndskraftiga mot viruset. Även en ung till synes frisk kanin kan bära på viruset och smitta andra kaniner.
Ibland sker plötsliga dödsfall utan föregående symptom. Ibland framträder andningssvårigheter, hög feber, upphörd matlust, blodflöde, skum från nosen eller kramper.
Redan under tidig vår börjar kaningulsot spridas i Sverige. Viruset överlever utanför värddjuren och kan smitta via till exempel utrustning, kläder och skor som förorenats eller via kaninhår, avföring, blod, saliv, färskt gräs, hö och foder. Det krävs ofta en omfattande sanering och desinfektion av exempelvis stallar och burar innan nya djur tas in.
– Den som bor i eller planerar att ta med sin kanin till riskområden som Skåne, Blekinge, Öland och Gotland kan skydda kaninen med vaccin. Sjukdomen verkar även ha spritt sig norrut ända upp till södra Mälardalen, säger laborator Ricardo Feinstein, SVA.
– En vuxen kanin kan vaccineras en gång per år före våren och skyddet varar hela säsongen. Om man föder upp kaniner så ska man vaccinera två gånger, ge första sprutan vid en månads ålder och den andra inom en månad och sedan en gång per år.
Även mygg och knott kan överföra viruset. Därför kan det vara värdefullt att skydda kaniner mot insektsangrepp.
– Den kanin som ska besöka en kaninkompis, eller ställa upp i en utställning bör vaccineras i god tid innan. Det tar minst tio dagar tills vaccinationen får full effekt, påpekar Ricardo Feinstein.
Fakta om kaningulsot
Sjukdomen påvisades första gången 1984 i Kina. Därefter har den rapporterats förekomma i nästan alla europeiska länder och i Mexiko. Uppfödare av kaniner som drabbats av sjukdomen har gjort stora ekonomiska förluster. I Sverige upptäcktes kaningulsot första gången 1990 bland vildkaniner på Gotland. Nu är sjukdomen spridd i den södra delen av landet och verkar även ha nått södra Mälardalen. SVA har ingen tydlig bild för hela landet av smittspridningen.
Kaningulsot orsakas av calicivirus och drabbar enbart kanin. Sjukdomen kan inte smitta människor eller andra djurslag. Diagnos ställs genom obduktion av misstänkt sjuka kaniner. Då görs framförallt en mikroskopisk undersökning av levern. Tecken på sjukdomen är skadade blodkärl, inre blödningar och vävnadsdöd på leverceller.
Bekämpning av sjukdomen kan förutom vaccination ske genom att isolera smittade kaniner och att hålla nyanlända djur i karantän. Omfattande sanering och desinfektion krävs av stallar och burar.
Mer fakta om kaningulsot hos SVA.
