Motstridiga intressen i vetenskaplig publicering
Forskare publicerar sina resultat för att göra dem tillgängliga. Men i en värld av konkurrens är publikationen också ett mått på framgång. Det lockar forskare att tänja på gränserna, säger Stefan Eriksson, lektor i forskningsetik vid Uppsala universitet, som i dagarna är aktuell med den första svenska boken om etik i vetenskaplig publicering.
Den vetenskapliga publikationen är väldigt viktig i forskarvärlden och mäter både produktivitet och framgång. I allt högre grad fördelas universitetens anslag och forskarnas vetenskapliga meriter utifrån produktionen av publikationer. Enligt Stefan Eriksson, docent och lektor i forskningsetik vid Uppsala universitets Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) leder det här ibland till att forskare tänjer på gränser för vem som ska räknas som medförfattare och vad som skall och bör publiceras.
– Om forskare tar genvägar eller rent av fuskar riskerar det att undergräva vetenskapen och att forskare kan bli orättvist bedömda, säger Stefan Eriksson.
Stefan Eriksson är en av författarna till den första svenska boken om publiceringsetik. I boken tar han och kollegan Gert Helgesson på Karolinska Institutet upp dessa problem och kommer med förslag på åtgärder. Boken riktar sig till forskare inom alla vetenskapsområden och tar upp flera aspekter på vetenskapligt publicerande. Bland annat framväxten av open access och hur det kollegiala granskningssystemet (peer review) fungerar. Men vad är då de allvarligaste problemen och hur ska man hantera dem?
– Allvarligast är kanske forskningsfusk, men vi diskuterar också när forskare inte publicerar sina resultat eller när de publicerar sig i onödan, säger Stefan Eriksson.
Vid Uppsala universitet har man valt att försöka mota Olle i grind genom att ge doktorander en grundläggande utbildning i frågorna. För doktorander i teknik, naturvetenskap, medicin och farmaci är det obligatoriskt sedan många år och kurser är valbara för samhällsvetare. Universitetets Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) är ansvariga för undervisningen. Stefan Eriksson har undervisat doktorander i många år och säger att det nästan varje gång dyker upp frågeställningar kring publikationer:
– Doktorander är i en utsatt situation och kan exempelvis inte alltid säga ifrån när personer som inte bidragit läggs till listan över medförfattare, säger Stefan Eriksson.
Boken ges ut av Studentlitteratur och riktar sig till alla som är intresserade av de här frågorna.
