Risken för översvämningar i Sverige har ökat

Det är KTH-professorn Anders Wörman som tillsammans med KTH-forskarna Anna Åkessson, Joakim Riml och Andrea Bottacin-Busolin samt Göran Lindström på SMHI som tagit fram en ny kombinerad hydrologisk-statistisk metod.

– Vi har tittat närmare på hydrologisk statistik över hur vattenflöden varierat under långa tidsperioder om 100 år eller mer. Med hjälp av den nya metoden kan man dra slutsatsen att risken för översvämningar har ökat på vissa platser, säger Anders Wörman, professor i vattendragsteknik vid KTH.

Det är främst våtmarker och andra avrinningsområden som tidigare utgjort depåer som nu försvunnit. Dessa våtmarker har kunnat svälja undan höga flödesnivåer, men är nu alltså borta på grund av utdikning till förmån för jordbruk. Då ytan på dessa våtmarker har minskat drastiskt, och med den avdunstningen, har detta bidragit till en allmän ökning av vattenflödena.
Avrinningsförloppet blir också snabbare, vilket gör att de höga flödena ökar särskilt mycket. Den så kallade variationsbredden i uppkomna flöden har ökat.

– Upp till 75 procent av nederbörden kan försvinna via avdunstning ifrån vegetation, mark och vårmarker. Samtidigt har vi inte sett någon ökning under 1900-talet vad gäller nederbörd i södra Sverige, som skulle kunna förklara de ökade flödena, säger Anders Wörman.
Kontentan av forskningen är att det moderna jordbruket bidrar till förändrade vattendrag, där bland annat den totala längden har minskat dramatiskt och där naturliga flödeshinder har undanröjts. Förr var risken större för mindre översvämningar högre upp efter en å. Idag är det istället en ökad risk för större översvämningar längre ner efter samma vattendrag.

– Vi talar om en 15 procentig allmän ökning av vattenflödena i vissa jordbruksintensiva områden i södra Sverige och variationsbredden har ökat 10 procent. Vi ser likaartade och väldigt tydliga förändringar av vattenflöden på många olika platser med mycket jordbruk. Man kan kalla de tidigare våtmarkerna för en naturlig reglering eller ett filter. Utdikningen som har gjorts för att slippa översvämningar på en aktuell plats innebär att dessa istället flyttas nedströms, säger Anders Wörman.

Han förtydligar sig med att tillägga att risken för lite mindre översvämningar alltså har minskat, medan risken för större översvämningar där flödet också är mer omfattande och konsekvenserna för en översvämning kan vara större, har ökat.

– Det har väl funnits en allmän, intuitiv kännedom om detta tidigare, men nu har vi alltså en skarp matematisk modell som visar hur förändringarna i landskapet orsakar de förändrade flödena. Man kan alltså bättre förutse vad som kan skall hända i framtiden, säger Anders Wörman.

KTH-forskarna har bland annat tittat närmare på hydrologisk statistik och finner liknande mönster i jordbruksområden som till exempel flödesstationerna i Sätaröd och Forsmöllan i Skåne, i Moholm i Västergötland och i Vattholma i Uppland.
Bättre kunskap om höga vattenflöden har stor betydelse för planering av samhällen och för säkerheten av viktig infrastruktur som exempelvis höga dammar eller broar.

Vetenskapliga referenser:

• Jonsson, K. and Wörman, A..  2005. “Influence of Hyporheic Exchange on Solute Transport in a Highly Hydropower-Regulated River”, Chapter in text book ”Water Quality Hazards and Dispersion of Pollutants”, Eds. Czernusznko W., Rowinski P.M., Springer, USA, ISBN 0-387-23321-0, pp. 185-213.
• Wörman, A., Lindström, G., Riml., J., Åkesson, A., 2010. “Drifting runoff periodicity during the 20th century due to changing surface water volume”, Hydrological Processes 2010, 24(26), 3772 – 3784, DOI: 10.1002/hyp.7810
• Åkesson, A., Wörman, A., 2012. Stage-dependent hydraulic and hydromorphologic properties in stream networks translated into response functions of compartmental models”, Journal of Hydrology 420–421 (2012) 25–36, doi:10.1016/j.jhydrol.2011.11.015