Ovanliga arter viktigare än vanliga
Om du måste välja mellan att rädda två olika fiskarter i en sjö från att dö ut, välj då den art som är ovanligast. Det är den ovanliga fiskarten som har störst påverkan på den ekologiska balansen i hela sjön. Kunskapen kommer från en forskningsrapport vid Högskolan i Skövde och Linköpings universitet.
Arter försvinner från jordens yta i en rasande takt. Artutdöendet går 1000 gånger snabbare än det borde göra och det är framförallt mänsklig aktivitet som ligger bakom artförlusterna.
Sofia Berg är doktorand vid Högskolan i Skövde och Linköpings universitet. I sin doktorsavhandling använder hon matematiska metoder för att simulera vad som händer i en miljö när en art dör ut. Förenklat uttryckt: Om torsken i östersjön dör ut, vad händer då med strömmingen?
– Min doktorsavhandling bidrar framförallt med en metod för att genomföra den här typen av analyser. Själva metoden är bäst på att härma marina eller akvatiska ekosystem, förklarar Sofia Berg.
Ovanliga men viktiga
I havet kan det vara färre fiskar av en viss art därför att människor har påverkat havsmiljön. En viss fiskart kan också förekomma i få exemplar för att det helt enkelt bara ska vara på det sättet. När det gäller dessa ovanliga arter har Sofia Berg gjort intressanta upptäckter.
– Våra simuleringar visar att de ovanliga arterna är viktiga för balansen. Om en ovanlig art dör ut påverkas hela ekosystemet mer än om en vanlig art dör ut, säger Sofia Berg.
Sofia Berg använder ett exempel för att förklara varför de ovanliga arterna är viktiga:
– Får du problem med bladlöss i ett växthus går det att sätta in olika parasitsteklar som äter upp bladlössen. Men efter ett tag börjar även steklarna minska i antal, de har ätit upp sin egen mat. Det innebär dock inte att de ovanliga steklarna har blivit oviktiga. Även om steklarna är få håller de fortfarande bladlössen i schack. Stekeln blir ovanlig därför att den är ovanligt bra på att äta bladlöss.
Ny algoritm
Att i fält studera många arter som tillsammans bildar det forskare kallar näringsvävar är svårt. I en hel näringsväv pågår så många processer samtidigt att sambandet mellan arterna inte går att se på ett tydligt sätt.
– I våra simuleringar har vi därför använt oss av en egen algoritm som vi kallar Assembly. Den gör det möjligt att studera väldigt komplexa och verkliga näringsvävar, avslutar Sofia Berg.
Avhandlingen: Community robustness Analysis, Theoretical approches to identifying keystone structures in ecological communities
