Sverige kastades in i en kombinerad bank-, finans-, fastighets- och budgetkris 1990. Bakgrunden var att regering och riksbankschef hade slopat både kreditregleringen 1985 (nu blev det fritt fram att låna) och valutaregleringen 1989 (nu fick pengar flyta fritt över Sveriges gränser). Syftet var att bekämpa inflationen i stället för som tidigare arbetslösheten.
1980-talet var nyliberalismens årtionde och det var nu Chicagoskolan gjorde entré i Sverige. Men dessa avregleringar blev även den vändpunkt som några år senare drev in Sverige i en djup finanskris.
Före avregleringen av kreditmarknaden hindrade bankernas utlåningstak de flesta svenskar från att låna pengar, även till bostäder. Efter 1985 började hushållen plötsligt låna pengar som aldrig förr. Företag och privatpersoner investerade lånade pengar i både aktier och fastigheter, både i Sverige och utomlands. Det ledde till snabbt ökade fastighetspriser, räntor och aktiekurser, men det ledde också till en bubbla och den brast.
Höjde räntan till 500 procent
Det fanns ett finans- och fastighetsbolag som hette Nyckeln, och sommaren 1990 ställde Nyckeln in betalningarna. Bolaget hade erbjudit finansiering till fastighetsköp, men när fastighetspriserna slutade stiga gick de pantsatta säkerheterna förlorade. Många finansbolag hade vuxit fram i kreditavregleringens kölvatten, och de lånade i sin tur också pengar från de stora bankerna. Snart stod bankerna i en situation där både företags- och privatkunder hade lån som översteg fastighetsvärdena. Den offentliga sektorn slukade pengar samjtidigt som skatteunderlaget minskade på grund av arbetslöshet, som i sin tur delvis berodde på att den höga fasta kronkursen gjorde svenska exportvaror dyra.
Budgetunderskottet steg snabbt i förhållande till BNP – som sjönk kraftigt (begreppet BNP problematiseras i en fördjupningsartikel här intill). Många spekulanter på den internationella valutamarknaden, bland dem George Soros, ansåg att kronan var övervärderad och började spekulera emot den. Regeringen och Riksbanken beslöt att försvara kronans värde genom att höja räntan, först till 75 procent och sen till osannolika 500 procent. ”The sky is the limit”, sa riksbankschefen Bengt Dennis vid den historiska presskonferensen.
Kronan fick flyta
Till slut blev situationen ohållbar för låntagarna och lösningen var att låta kronan flyta (dvs marknaden bestämmer värdet), vilket skedde den 19 november 1992. Kronans värde sjönk därefter ner med omkring 20 procent, vilket räddade den svenska exporten. Nu började en tid av återhämtning för Sveriges ekonomi, men det krävdes en ordentlig sanering av statsfinanserna med stora besparingar och omfattande skattehöjningar. Svenska medborgare har skuldsatt sig upp över öronen och idag är vi bland de mest belånade folken i världen, till och med i jämförelse med USA. Köpfesten har nämligen fortsatt och nu undrar alla om vi inte har blåst upp en ny bubbla. Det finns ingen som kan svara på det. Vissa ekonomer menar dock att krisen under 1990-talet hade en fördel, att den lade grunden till dagens stabila svenska finanser.
– Politikerna tvingades till genomgripande reformer. Tack vare svenskarnas krismedvetenhet uppstod en vilja att genomföra dem. Just den krismedvetenhet som i dag saknas hos krisländer som Grekland och Italien, säger Harry Flam, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Texter i tema världsekonomi: Ingrid Kindahl, Jonas Ohlin och Danil Lundbäck
Redaktör: Danil Lundbäck
Illustrationer: Magnus Elweklint
Fotografier: Diapix
Faktagranskning: Mats Hammarstedt, Professor i nationalekonomi, Linnéuniversitetet
