Oetisk reklam vid lansering av antidepressiv medicin
När den nya generationens antidepressiva medicin lanserades i början av 90-talet mångdubblades försäljningen på bara några års tid. En tvärvetenskaplig studie, från Lunds universitet, som publiceras i tidsskriften PLOS ONE visar att marknadsföringen av de nya läkemedlen var extremt hård och många gånger vilseledande.
Det nya med 90-talets antidepressiva medicin var att den hade mildare biverkningar än sina föregångare. Detta tillsammans med en aggressiv marknadsföring gjorde att den årliga försäljningen i Sverige ökade från drygt 130 miljoner kronor till över en miljard på bara några års tid.
I de flesta länder finns ett etablerat system för självsanering av industrins reklam för läkemedel. Sverige har framhållits som ett gott exempel på internationell nivå. Här utser läkemedelsindustrins branschorgan en granskningsman som ser över marknadsföring så att denna inte bryter mot etablerade etiska riktlinjer. Dessutom finns en nämnd, tillsatt av industrin, som tar hand om eventuella överklaganden. Vilseledande reklam straffas oftast med böter.
– Systemet med självsanering etablerades 1969 men detta är första gången som någon forskare har undersökt hur det verkligen fungerar, säger Shai Mulinari, som är både samhällsvetenskaplig och biomedicinsk forskare.
Tillsammans med en kollega har han gått igenom all reklam för antidepressiv medicin som publicerats i läkarnas fackorgan Läkartidningen mellan åren 1994 och 2003. I studien fann de att 34 procent av alla annonser har bedömts som vilseledande av industrins system för självsanering.
– Egentligen borde siffran ha varit ännu högre eftersom vi upptäckte att en hel del vilseledande reklam hade passerat granskningen obemärkt. Till exempel innehöll många ofällda annonser överdrivna påståenden om läkemedlets effekt, säger Shai Mulinari.
Att så mycket som en tredjedel av all reklam faktiskt kuggades av granskningen kan å ena sidan ses som ett bevis på att industrins självsanering fungerar ganska bra. Å andra sidan kan man, enligt Shai Mulinari, tolka det som att det självsanerande systemet är tandlöst:
– Konsekvensen av att bli dömd var marginell. Sammanlagt gick endast 0,009 procent av den totala försäljningssumman till böter för oetisk marknadsföring, säger han.
Idag har bötesbeloppen höjts men Shai Mulinari menar att det ändå finns anledning att se närmare på hur väl industrins självsanering av reklam egentligen fungerar.
Exempelvis tog det enligt lundastudien i snitt 15 veckor från det att den oetiska reklamen publicerades till att någon dom avkunnades. Under den tiden skulle samma annons i teorin ha hunnit föras in 15 gånger. Ett annat problem som lundaforskarna identifierade var att endast 12 procent av anmälningarna var initierade av läkare och endast 8 procent av Läkemedelsverket. I övriga fall var det konkurrerande läkemedelsbolag som anmälde varandra eller så initierades anmälningen av industrins granskningsman.
– Det är viktigt att även läkare och Läkemedelsverket anmäler oegentligheter annars överlämnar man allt ansvar till industrin, menar Shai Mulinari, som tycker att granskningen av läkemedelsindustrins marknadsföring diskutera alldeles för lite i Sverige jämfört med i många andra länder.
