Svag kunskapsteori när estetiska ämnen försvagades
Arbetet med den senaste gymnasiereformen har inte präglats av kunskapsteoretsiska diskussioner. I ställethar sociala och administrativa intressen varit mer framträdande i behandlingen av det estetiska innehållet i utbildningen. Det här visar Jonathan Lilliedahl i sin avhandling i musikvetenskap vid Örebro universitet.
Den långa titeln på avhandlingen sammanfattar väl vad den handlar om: Musik i (ut)bildning. Gränsdragningar och inramningar i läroplans(kon)texter för gymnasieskolan.
Med musikämnet som exempel undersöker avhandlingen hur det estetiska innehållet förändrats genom åren i olika läroplaner. I den senaste, Lgy11, är den stora förändringen att det inte finns något estetiskt innehåll i utbildningen som är obligatoriskt.
– För 50 år sedan ansågs utbildning i estetiska ämnen vara bra för allmänbildning och förfining av karaktären. Sedan kom en ny kulturpolitik med en mer kritisk blick mot kommersialismens negativa inverkan som på 90-talet övergick i en pedagogisk diskussion där kommunikation och elevens förmåga att själv hämta kunskap fick större betydelse. Estetisk kompetens blev något att ha nytta av för kommunikation och musikämnet blev mer och mer praktiskt inriktat, mot att musicera.
Med sikte på marknaden
Nu har läroplanen blivit mer ”marknadsinriktad” och utom på det estetiska programmet kvalar inte
estetiska ämnen in som yrkes- eller studieförberedande. Jonathan Lilliedahl har i remissvaren till den utredning som föregick den nya läroplanen sökt efter motiv för att ändå behålla dels ett allmänt estetiskt innehåll i utbildningen, dels ett särskilt estetiskt program och förstå principerna för
utbildningspolitiken.
– En del remissvar vill motivera estetisk utbildning med att den utvecklar människors kreativitet och att det är något som skulle vara till glädje även i näringsverksamhet. Men sambandet mellan estetiskt innehåll, kreativitet och näringsverksamhet har inte byggts under av förklarande forskning eller är i
varje fall otydligt. Ett annat spår är att musik och andra estetiska ämnen skulle ha betydelse för medborgerlig utbildning, men i regeringens proposition sägs det vara en uppgift mer för grundskolan.
Gymnasieutredningen föreslog också att det estetiska programmet skulle försvinna, ombildas och integreras till ett program för estetik och humaniora. Bakgrunden var att det estetiska programmet hade dålig koppling till arbetsmarknaden och även en önskan att forma det till ett mer tydligt studieförberedande program. Genom att blanda in humaniora skulle man ge större möjligheter till alternativa yrkesval.
Förslaget mötte starkt motstånd, kopplingen mellan humaniora och estetiska ämnen ifrågasattes, det skulle bli mer sammanslagning än integration med organisatoriska svårigheter. Remissinstanserna såg inte heller någon naturlig koppling mellan elever med estetisk respektive humanistisk inriktning. De ansågs snarare stå långt ifrån varandra och från fackhögskolorna kom kritik mot en utebliven specialisering.
Förvånande drivkrafter
– Jag är förvånad att det estetiska utbildningsinnehållet i reformprocessen mer drivits av egenintressen, organisatoriska problem och om olika elever hänger ihop än av kunskapsteoretiska diskussioner.
Jonathan Lilliedahl har i avhandlingen haft ett läroplansteoretiskt perspektiv och med det beskrivit generella verktyg att använda i framtida läroplansteoretiska studier.
