Raggarlivet skapar mening i tristessen
I sin avhandling följer Tanja Joelsson en grupp ”Volvoraggare” som med sina bilar och sin livsstil skapar sig en plats i den sociala hierarkin och i det lokala offentliga rummet. Miljön är ”Lillby”, en ort med 5000 invånare, ett sågverk, en livsmedelsaffär , en rondell, en kyrka, två pizzerior och en bensinmack.
Lillby: 5000 invånare, ett sågverk, en livsmedelsaffär , en rondell, en kyrka, två pizzerior och en bensinmack. En klassisk miljö för ”Volvoraggare” som med sina bilar och sin livsstil skapar sig en plats i den sociala hierarkin och i det lokala offentliga rummet.
– Raggarlivet är ett socialt fenomen där de unga männen motverkar den rumsliga tristess de upplever i sitt lokalsamhälle, säger Tanja Joelsson.
Lillby är alias för det stadsnära samhälle som doktoranden Tanja Joelsson valt som studieobjekt för sitt etnografiska, tvärvetenskapliga avhandlingsarbete vid tema Genus, Linköpings universitet. Under sitt fältarbete har hon följt och intervjuat unga män och kvinnor mellan 15 och 19 år.
– Den här typen av mindre samhällen med låg socioekonomisk status är ofta utsatta för rumslig stigmatisering. I kombination med övriga samhälleliga förändringar kopplade till regionförstoring, urholkning av samhällsservice och en förändrad arbetsmarknad drabbar den ungdomar i hög grad. Volvoraggarnas strategier för att utöva någon slags kontroll i ett förändrat landskap kan bland annat relateras till deras bruk av motorfordon på olika sätt.
Bilarna – eller epatraktorerna, fyrhjulingarna eller mopederna för dem som inte uppnått körkortsåldern – är centrala i Volvoraggarnas liv. På fredags- och lördagskvällarna samlas de på fritidsgården eller på parkeringen utanför livsmedelsaffären, pratar, beundrar bilarna, kanske gör en burn-out i asfalten eller sladdar i hög fart. Risktagandet med motorfordon är en viktig del i skapandet av en raggarperson, en ”någon” i samhällets sociala ungdomsgeografi.
De unga raggarna gör anspråk på det offentliga rummet och uppfattas ofta som störande och problematiska ur ett vuxenperspektiv. Samtidigt kunde det likaväl tolkas som att de anpassar sig till åldersrelaterade kulturella föreställningar, där risktagande och utlevande innan de blir ansvarstagande vuxna är centrala element.
– Det är också ett sätt att manifestera maskulinitet. Att ha en orädd körstil och full kontroll över bilen, sig själv, sina känsloyttringar och sin omvärld kan kopplas till manlighet. Så kan man även förstå den nationalism som uppstår i kölvattnet av raggarkulturen och som innebär ett hyllande av hantverksskicklighet och av Volvobilen.
De unga kvinnor som deltar i raggarlivet har oftast marginaliserade positioner, såsom flickvän till en raggarkille. De unga kvinnor som är intresserade av motorfordon tenderar att utöva sin hobby antingen genom att anpassa sig till de manligt definierade raggarnormerna, eller i ensamhet, utanför raggarkulturen.
Raggarnas risktagande kan också tolkas som potentiellt kränkande och våldsamma, eftersom de också utsätter inte bara sig själva utan även andra människor för fara.
– Det är viktigt att skapa en social, kulturell och rumslig förståelse för sammanhanget där raggarnas risktagande praktiker sker, utan att rygga för en diskussion om de problematiska effekterna av dessa praktiker, säger Tanja Joelsson.
Avhandling: Space and sensibility – young men’s risk-taking with motor vehicles
