Minoritet bland minoriteter och militärmusik
Om man själv tillhör en minoritet, hur ser man då på andra minoriteter? Det här undersöker Maria Westvall, Musikhögskolan vid Örebro universitet i ett projekt, som handlar om mångkultur i musikundervisningen i svenskspråkiga skolor i Finland. I ett annat projekt reser hon land och rike kring för att intervjua militärmusiker, som rekryterades under 40-talet och nu är mellan 75 och 85 år.
– Svenskspråkiga lärare i Finland tillhör själva en minoritet och det är intressant att se hur det påverkar deras syn på mångkulturen, speciellt inom musiken, säger Maria Westvall.
Hon räknar med att det här projektet, som är ett samarbete med Sibeliusakademin i Helsingfors och med stöd av Svenska kulturfonden i Finland, ska avslutas under hösten.
Finland har en lång historia av tvåspråkighet med en väl etablerad minoritet i den svensktalande delen av befolkningen. Först på senare år har Finland tagit emot invandrare i någon större omfattning och man möter nu mångkulturella inslag i skolan och i samhället i övrigt på ett helt annat sätt än tidigare.
Många olika miljöer
– Jag vill veta hur man ur ett minoritetsperspektiv i svenskspråkiga skolor ser på mångfald och hur man i musikundervisningen utvecklar elevernas multikulturella kunskaper och intressen. De svenskspråkiga skolorna finns i flera olika miljöer. De finns i Helsingfors, som är en ganska typisk storstadsmiljö och de finns i de mer eller mindre svensktalande miljöerna i Österbotten.
Men där finns också språköar mitt i Finland där svenska talas i hemmen och i skolan och finska i samhället i övrigt.
Regementsmusiker
Ett annat, flerårigt projekt, är att beskriva yrkesbanan för militärmusiker, som rekryterades under 1940-talet. Det är handlar om män – för det är uteslutande män – som nu kommit upp i åldrarna över 75 år. Då fanns det orkestrar vid många regementen över hela Sverige, det var en karriärväg för musiker och militärmusiken och musikerna spelade stor roll för det lokala musiklivet.
Den lärande musikern har Maria Westvall kallat projektet, som har stöd från Vetenskapsrådet, och som så småningom ska bli en bok, som berättar om en yrkeskår som i stort sett försvunnit i takt med att värnpliktsförsvaret avvecklats.
– Det handlar om personer som började tidigt som musikelever, ofta redan i 15-årsåldern, ibland ännu tidigare. En del av dem såg militärmusiken som en framtida yrkesbana och hade inte några större musikaliska erfarenheter med andra redan kunde spela något instrument.
Multimusikanter
– Jag vill veta varför de började, hur de lärde sig spela och hur utvecklingen av deras musicerande varit. De har inte enbart spelat i militärmusikkåren utan i många olika konstellationer och sammanhang, som jazz, dans- och underhållningsmusik.
Många av dem spelade flera instrument. Musikerna har också varit viktiga för det lokala musiklivet och även spelat klassisk musik i orkesterföreningar.
Intervjuerna med musikerna, som ofta fortfarande är aktiva eller har någon kontakt med musiklivet, berättar om hur de lärde sig spela. Nyfikenhet och motivation har varit starka drivkrafter och även det sociala sammanhanget, att spela tillsammans, betydde mycket för deras utveckling.
